Inledning, fortsättning

Under 2022 har nationella riktlinjer för vård vid obesitas under ledning av Socialstyrelsen tagits fram och under 2023 har Nationella Arbetsgruppen tagit fram anvisningar om vad som ska göras. Socialstyrelsen har utfärdat tydliga rekommendationer kring vilka åtgärder och behandlingar som är mest prioriterade att implementera och följa upp för regionernas politiker, beslutsfattare och verksamhetschefer inom hälso- och sjukvård (1). 

Vårdprogrammet syftar till att beskriva vad vården bör innehålla utifrån evidens och beprövad erfarenhet. I detta vårdprogram beskrivs vårdprocessen i detalj och hur vården regelbundet bör följas upp och utvärderas. I vårdprogrammet framgår också vilka resurs- och kunskapskrav som är rimliga samt lämpliga vårdnivåer för olika vårdinsatser.

Varje region måste ta ansvar för hur resurser ska fördelas och hur vården ska organiseras med hänsyn till lokala förutsättningar via exempelvis regionala eller lokala programområden och arbetsgrupper. Resurser kan inte bara fördelas utifrån antal barn med diagnos. Hänsyn måste också tas till vårdtyngd som baseras på förekomst av följdsjukdomar, barn med behov av särskilt stöd och/eller olika socioekonomiska förutsättningar samt vilka barn som kräver mer intensiv eller annan typ av behandling.

Allmänt

Obesitas hos barn är vanligare vid sämre socioekonomiska förutsättningar och psykosocial stress. Barn med neuropsykiatriska tillstånd som ADHD och autism har obesitas i ungefär dubbelt så stor utsträckning som befolkningen i stort. Stigmatiseringen av barn med obesitas försämrar livskvaliteten och bidrar till ytterligare viktuppgång. Elever med obesitas har också en ökad risk att utsättas för trakasserier och social isolering, vilket kan leda till ökad skolfrånvaro och de slutför också grundskolan och gymnasiet i lägre utsträckning än jämnåriga.

Obesitas växer inte bort och det går inte att kompensera ett stort intag av energirik mat med ökad fysisk aktivitet då kroppen är mycket energieffektiv. Prognosen för barn med obesitas avseende möjligheten att utan behandling uppnå normalvikt som vuxna är idag dålig, cirka 80 % av de barn som i 6‑årsåldern har övervikt eller obesitas har det fortfarande i sena tonåren. Ju äldre barnet är och ju högre BMI det har, desto större är risken att sjukdomen blir bestående. Faktorer som kan bidra till utvecklingen av obesitas är nattliga måltider, stora portioner, hög konsumtion av söt dryck och energirika livsmedel. För ett litet barn kan redan en måttlig mängd godis, snacks, läsk, glass och fikabröd utgöra en stor del av dagsbehovet av kalorier. Andra bidragande faktorer är oregelbundna sömnvanor, sänkt impulskontroll och en låg tilltro till den egna förmågan att lösa problem eller hantera stress.  Många barn med obesitas har också låg självkänsla och självbild eller psykisk ohälsa. Barn med neuropsykiatriska diagnoser har ökad risk att utveckla obesitas. En del har haft ätsvårigheter under förskoleåren med selektivt ätande och undervikt som sedan övergår till en övervikt, men vanligast är tidig snabb viktutveckling utan någon undervikt först. Dessa har problem i exekutiva funktioner och impulskontroll, där behandling med centralstimulantia minskar dessa problem. Vissa läkemedel kan å andra sidan orsaka snabb och okontrollerad viktuppgång.

Behandlingsteam

Ett gott bemötande är avgörande för framgångsrik behandling. Behandling av obesitas hos barn behöver dessutom individualiseras/skräddarsys till bakomliggande orsaken. Insatsernas utformning varierar också över tid, beroende på barnets ålder, behov och hur BMI utvecklas under behandlingens gång. För att hantera en så pass komplex vårdinsats krävs ett behandlingsteam som ska inneha medicinsk-, paramedicinsk och psykosocial kompetens där representation eller samverkan ska finnas från samtliga områden. Vanligt förekommande professioner är läkare, sjuksköterska, dietist, fysioterapeut, arbetsterapeut, psykolog och kurator. Framtagna resursmått för barndiabetesvård per 100 barn i behandling kan användas som jämförelse för vilka resurser som krävs för ett specialiserat behandlingsteam (26). Teamet ska ha relevant utbildning och kompetens kring barnobesitas.