Kulturförvaltningen

Återlämning

En återlämning av kulturobjekt i samlingarna, i form av repatriering och/eller restitution, kan initieras av såväl Kulturförvaltningen som utomstående part. Repatriering kan bli aktuell där krav om återlämnande framförs av enskilda individer, grupper, minoriteter eller nationer. För mänskliga kvarlevor från modern tid ligger det nära till hands att Kulturförvaltningen själv tar initiativ till att utreda möjligheten till repatriering.

Ledande principer för återlämning

Återlämningsärenden utredas skyndsamt. Ärenden ska hanteras med känslighet och transparens och utgå från en respektfull dialog med kravställande part och/eller potentiell mottagare.

Återlämningsärenden hanteras utifrån särskilt etiska skäl:

  • Om det kan visas att objektet har tagits ifrån sin rättmätiga ägare utan dennes fria och informerade samtycke eller i strid med ursprungslandets gällande lagar vid förvärvstillfället.
  • Om objektets betydelse i en religiös eller ceremoniell kontext för ett nu levande ursprungsfolk är synnerligen viktig, och det vetenskapliga värdet inte står i paritet med denna.
  • Om det kan påvisas att objektet har förvärvats under tvångsförsäljning.
  • Om kräv gällande repatriering ställs av stat, juridisk ättling (i rakt nedstigande led), eller ursprungsfolk/stam/nation.

Vid återlämningsärendet finner sig Kulturförvaltningen i att det inte finns några garantier för bevarandet eller tillgängligheten till ett återlämnat objekt.

Repatriering och restitution sker i dialog och samförstånd med mottagaren. Återlämning är inte alltid den enda eller bästa lösningen och båda parter bör sträva efter samförstånd kring en lösning, exempelvis:

  • Lån – att objektet lånas ut till mottagaren eller till enheten.
  • Kopia – till antingen mottagaren då objektet inte återlämnas, eller till Kulturförvaltningen om objektet återlämnas.
  • Insyn och medbestämmande – Kulturförvaltningen medger inflytande över hur ett objekt används i museiverksamheten samt ger tillgång till objektet enligt överenskomna former.

Vid återbegravning ansvarar kravställande part för att säkerställa eventuella tillstånd enligt begravningslag (1990:1144) och begravningsförordning (1990:1147).

Kulturförvaltningen bistår med professionellt stöd samt kopior av arkivhandlingar som åtföljer objektet. Packning, (åter)transport eller återbegravning bekostas inte av Kulturförvaltningen. Kravställarens direkta kostnader bekostas av kravställaren.