Karin broderar sig lugn
Hej Karin! Jag ringde dig precis i början av det här projektet, därför att jag ville bolla projektidén med dig för att se om den höll. Det visade sig att jag ringde dig precis när du satt och broderade på din Corona-kudde. Kan du berätta mer om den?
Ja. Det har visat sig att ofta när stora saker händer i mitt liv så har jag ett broderi igång. Jag hade en kudde igång när mitt första barnbarn skulle födas. Jag har också en kudde som är förknippad med Utöya, den sommaren satt jag och broderade den. Och just nu kallar jag denna för min Corona-kudde, det är ett skånskt yllebroderi vars namn egentligen är Blomsterfröjd.
Det verkar som att det är då jag verkligen kommer igång med att sy; i stressade situationer när jag måste sitta stilla för att jag måste finnas till hands för någonting annat som händer. Tankarna får gå fritt och broderandet ger mig ett lugn eftersom varje stygn är ett beslut. Många saker kan man ju inte påverka, utan man får bara leva i det. När jag broderar känner jag känslan av flow och när jag reser mig igen har det hänt mycket, under ytan. Tankarna har klarnat.
Jag har också många singlade bollar, flera av dem sydda under en period med mycket stress på jobbet. Då behövde jag göra ett broderi med tydliga gränser, som krävde uppmärksamhet men inte nytänkande i varje stygn.
När jag satt och vakade hos din (Saras) morfar, då broderade jag också. Det blev små fåglar som min dotter har nu. Det var samma sak då. Jag hade många timmar då jag satt hos honom och genom stygnen kunde jag ge mig själv ett lugn i en situation jag inte kunde påverka.
Har du broderat alltid?
Ja, sen jag var barn. Jag sydde mycket korsstygn när jag var yngre. Då fanns det något som hette Clara Waever. Vi åkte in till Köpenhamn eftersom vi bodde i Malmö. Och så kunde man gå där och gotta bland alla fina broderier. Det var så täta nyanser på garnet att man behövde sitta i dagsljus, även med unga ögon! Sen har jag med mig minnen från min mormor Gerda. Jag fick följa med henne till handarbetsbutiker där hon satt och valde broderier i stora pärmar som hon sedan sydde. Hon sydde mycket tvistsöm och dukar.
Du är en av många i projektet som brukar brodera tillsammans med andra, under former som nu är pausade.
Ja. Vi är ett gäng på mellan 15 och 25 som träffas varje onsdagseftermiddag på Regionmuseet i Kristianstad. Det är ett kravlöst umgänge, man kommer när man kan och går när man vill. Regelbundenheten är viktig. Och att kaffet är gratis! Det är jätteviktigt. Det blir en signal från museet – vi vill att ni ska vara här!
Nu är kaféet stängt på grund av corona och jag vet att det är många med mig som saknar det. Men en sak tycker jag är bra, i tidningen så har vi varje vecka med en notis under katergorin ”händer idag”. Nu står det nu att Broderikaféet är pausat på grund av corona. Det betyder att det fortfarande är ett levande kafé, det är inte något som har försvunnit. Det är rätt viktigt tycker jag! Varje vecka blir folk påminda om att det fortfarande finns ett broderikafé, men det är inte gång just nu.
Många av de som kommer till bordericaféet är pensionärer. Men vi har två unga deltagare också. Mitt barnbarn Hedda och hennes kompis Tova. De är 9 år och gillar verkligen att brodera korsstygn.
Fem snabba
Favoritstygn: Kedjestygnet. Det är så oerhört roligt att sy!
Favoritmaterial: Vadmal
Senaste påbörjade broderi: Ett litet djur. Som du snart får!
Vad inspireras du av: Alla människor som finns runt omkring mig
Djur eller odjur? Djur!