Hjälpmedel som behövs

Publicerad:

Allt från strumppåtagare till stora vårdsängar, rullstolar och permobiler. Möten i glädje och sorg. Michael jobbar på hjälpmedelscentralen och kör ut hjälpmedel i VGR. En verksamhet som genomgått en förändringsresa det senaste året.

Varje dag kör 10 bilar från Hjälpmedelscentralen i Mölndal, där varje bil har cirka 15-22 stopp. Det är leveranser av hjälpmedel till buffertförråd på sjukhus och vårdcentraler, till något av de fyra huvudlagren eller hem till personer som behöver dem. Hjälpmedel som inte längre behövs samlas också in för rekonditionering. Michael Ternstrand har jobbat som chaufför i 42 år. För 6 år sedan tog han steget över från det privata till att jobba i VGR, först inhyrd som konsult, men det senaste halvåret har han varit anställd i VGR.

– Den stora skillnaden är att här finns en struktur att följa som inte finns i det privata, säger Michael och fortsätter, och här känner jag en större värme. Förut var jag alltid själv, men här har jag bra chef och arbetskamrater, en bra arbetsmiljö och att jag trivs med att komma ut och vara med i de här mötena med människor, det är givande.

Glädje, sorg och värme

Michael kör ofta hem till privatpersoner, vilket leder till många möten med olika människor. Där möter han både glädje hos personer som får efterlängtade hjälpmedel som ska underlätta i vardagen, men också sorg i samband med att hämta tillbaka hjälpmedel hemma hos någon som har avlidit. 

– Det ger väldigt mycket känner jag, det är en stor glädje och insikt i andras liv, säger Michael. En förståelse av att allting inte är så enkelt för alla.

Framför allt är det glädjen som inspirerar honom och värmen av att känna sig behövd. 

– Det är den stora behållningen, den där glädjen, säger Michael. Jag har mött så många tacksamma människor under åren och ibland återkommer man hos en individ. Om någon brutit ett ben till exempel så kommer vi dit första gången med “startkitet” som vi brukar säga. Sen kommer vi tillbaka och byter ut under en period och så möts vi igen när vi hämtar tillbaka hjälpmedlen.

Samarbete inom hjälpmedelscentralen

Carolina Isaksson är servicechef och berättar att verksamheten genomgått en förändringsresa det senaste året. Förr var det tydliga gränser mellan teamen och tvister om vem som skulle göra vad i kedjan. Nu har verksamheten lyft blicken och arbetar idag som ett team tillsammans och man kan hjälpas åt där det behövs. Även små förändringar har gjort skillnad, som till exempel att transportteamet hjälper till att sortera ut godset som de kört in, i stället för att enbart lasta av det till teamet som jobbar med returer.

– För mig har det varit viktigt att vi hjälps åt, för vi är här för samma sak, säger Carolina. Det har varit en resa som vi har gjort tillsammans där vi nu går över gränserna. Returen stöttar transport och transport stöttar returen.

Det är en kulturförändring, menar Carolina, där Hjälpmedelscentralen har gått ifrån stuprörstänk för att kunna stötta verksamheten där det behövs. Varje morgon har de möten där de ser var behoven är som störst. Ibland kanske Michael behöver stötta gänget som kör vårdsängar, eller stötta upp i returen om det är lågt antal körningar den dagen. Ibland kan även någon från returen hoppa in i transportteamet om någon är sjuk.

– Vinsten blir att det är roligare att arbeta tillsammans när man känner och förstår varandras arbetsuppgifter, säger Carolina. Vi är inte klara med arbetet men vi är en god bit på väg. Jag är stolt att arbeta tillsammans med mitt gäng.

Teknologin ökar spårbarheten

Varje år kör Carolinas team motsvarande 4,1 varv runt jorden med hjälpmedel. För att hålla reda på allt materiel används QR-koder som läses av med en scanner. Ett system håller reda på var ett kolli befinner sig, från att det plockas till det är levererat på rätt plats.

– Den säger till om något placerats fel, så skanningen är ett jättebra hjälpmedel för oss, säger Michael. Och även för våra administratörer som kan gå in i ett system och se att något har blivit levererat.

Men fortfarande saknar de ett verktyg för att planera rutter. Michael och hans kollegor täcker in ett stort område i storgöteborg, Mölndal, södra och norra skärgården och Kungälv. Det gör att rutterna måste planeras noggrant för att de ska bli så hållbara och effektiva som möjligt. 

– Vi har ett ansvar att köra miljömässigt, säger Michael. Vi har miljöbilar, men jag kan inte köra fram och tillbaka flera mil som en jojo.