Biologiska mekanismer

Förklaringsmodeller för stressrelaterad utmattning (ORK)

Psykisk ohälsa, inklusive stressrelaterad utmattning, har blivit en av de största utmaningarna för både arbetsgivare och i vården. Med detta projekt vill vi skapa en heltäckande bild av stressrelaterad utmattning (UMS) genom att systematiskt identifiera orsaksfaktorer och biologiska mekanismer samt faktorer som påverkar tillfrisknandet och återgång till arbete hos patienter med UMS.

Förklaringsmodeller för stressrelaterad utmattning

Biologiska effekter av psykosocial stress

För att undersöka hur upplevd stress påverkar oss biologiskt har ISM genomfört studier på friska arbetande individer som rapporterar varierande grad av stress. Viktigt fokusområde har varit att undersöka om det förekommer skillnader mellan könen avseende den friska biologiska stressreaktionen. Vi har också haft fokus på att undersöka om det finns några biologiska markörer som uppvisar ett samband med graden av upplevd stress. Forskning avseende stresshormonet kortisol har givetvis varit i fokus men den uppbyggande "läkande" delen av stressreaktionen har vi tyckt varit minst lika intressant att studera nämligen de anabola hormonerna Dehydroepiandrosteron (DHEA) och dehydroepiandrosteron sulfat (DHEA-S) som också produceras i binjurebarken.

Publicerat

Förhöjda nivåer av hjärnskademarkörer vid UMS, 2022

Låga nivåer av nervtillväxtfaktorer, 2019

Fysisk träning och stressfysiologiska reaktioner, 2019

Hormoner och immunfunktion vid burnout/utmattningssyndrom, 2019

Metabola förändringar vid utmattningssyndrom, 2018

Inflammatoriska markörer, 2017

Kortisol - dygnsvariationer, 2014

Prolaktin och stressrelaterad utmattning, 2014

Objectively assessed physical activity is associated with increased hair cortisol, 2013

DHEA-S och stress på arbetet, 2013

DHEAS under akut stress, 2013

DHEA, DHEA-S och akut stress, 2012

Könshormoner och stress, 2012

Prolaktin och akut stress, 2011

Kontakt

Professor Ingibjörg H. Jonsdottir ingibjorg.jonsdottir@vgregion.se

Biologiska mekanismer vid utmattningssyndrom

Vi har flera avslutade studier angående biologiska mekanismer hos patienter med utmattningssyndrom. Exempelvis har vi mätt stresshormonet kortisol, det anabola hormonet dehydroepiandrosteron, samt tillväxtfaktorerna EGF, VEGF och BDNF hos patienter med utmattningssyndrom och friska kontroller.

Vi har även undersökt potentiella metabola förändringar hos patienter med utmattningssyndrom, bland annat om glukostoleransen är påverkad och om nivåerna av glukos och insulin är förändrade hos patienter med utmattningssyndrom jämfört med friska kontroller. I samarbete med forskare från Umeå har vi studerat metabola faktorer i blodet (metabolomics).

I ett samarbete med forskare från Göteborgs Universitet har vi mätt hjärnaktivering med funktionell infraröd spektroskopi (fNIRS) och undersökt om den funktionella aktiviteten i hjärnan skiljer sig mellan patienter med utmattningssyndrom och friska kontroller. I denna studie har vi även studerat kognitiva förmågor som minne och uppmärksamhet med olika neuropsykologiska test, samt självskattad hjärntrötthet.

Vi har även flera pågående studier angående biologiska mekanismer hos patienter med utmattningssyndrom. I en av studierna mäter vi nivåerna av hjärnskademarkörer hos patienter med utmattningssyndrom och undersöker om denna eventuella hjärnskada är permanent eller läker med tiden. I en annan studie försöker vi förstå mer om biologiska mekanismer vid utmattningssyndrom genom att mäta koncentrationen av ett antal olika proteiner i blod. Vi studerar också om man kan hitta kopplingar mellan biologiska förändringar och specifika symtom, som exempelvis kognitiva problem, samt om man kan hitta faktorer som är associerade med prognos.