Denna webbplats använder teknik som troligen inte stöds i din webbläsare, därför kan vissa saker se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.
Gå direkt till huvudinnehållet

Diagnostik

En konsekvens av stressbelastning är utmattningssyndrom men det finns flera andra diagnoser man bör ha i åtanke vid ohälsosam stress.

Film till hjälp vid diagnostik

Olika psykiatriska diagnoser vid stressrelaterad ohälsa

När man ställer diagnos vid stressrelaterad ohälsa är det viktigt att bedöma såväl längd på stressbelastningen som typ av belastning. Flera olika diagnoser kan komma i fråga.

Akut stressyndrom F 43.0

Posttraumatiskt stressyndrom F43.1

Anpassningsstörning F43.2

Utmattningssyndrom F 43.8 A

Är det frågan om en akut mycket allvarlig, ofta livshotande stressande händelse, kan man överväga diagnoser som Akut stressyndrom liksom Posttraumatiskt stressyndrom. Om det istället rör sig om en fördjupad eller förlängd reaktion efter en oönskad och traumatisk livshändelse kan kriterier för Anpassningsstörning vara aktuellt liksom Utmattningssyndrom. Utmattningssyndrom är en medicinsk diagnos som accepterades av Socialstyrelsen 2005. Tidigare användes termen utmattningsdepression men alla lider inte av depression. Anpassningsstörning kan övergå i utmattningssyndrom om stressbelastningen blir långvarig (över sex månader). 

Diagnostik vid UMS

Den aktuella och stressbelastningen måste ha förelegat minst sex månader och man ska kunna identifiera belastande stressfaktorer. Det är angeläget att bedöma längd på belastningen så att det inte rör sig om Anpassningsstörning. Somatisk sjukdom som orsak till tröttheten måste uteslutas och suicidriskbedömning ska alltid göras. Den kliniska bedömningen är grunden för diagnostiken varför diagnos bör sättas av läkare. Skattningsskalor kan vara till nytta. 

Kardinalsymtom är nedsatt energi, kognitiv funktionsnedsättning och nedsatt tolerans för stress. Patienten uppvisar diverse somatiska och psykiska symtom. 

Diagnostiska kriterier utmattningssyndrom F 438A

Enligt socialstyrelsens kriterier för utmattningssyndrom ska samtliga kriterier med stor bokstav ska vara uppfyllda för att diagnosen skall kunna ställas.  E och F är särskilt viktiga att beakta, för korrekt diagnos.

A. Fysiska och psykiska symtom på utmattning under minst två veckor. Symtomen har utvecklats till följd av en eller flera identifierbara stressfaktorer vilka har förelegat under minst sex månader.

B. Påtaglig brist på psykisk energi eller uthållighet dominerar bilden.

C. Minst fyra av följande symtom har förelegat i stort sett varje dag under minst två veckor:

  1. Koncentrationssvårigheter eller minnesstörning    
  2. Påtagligt nedsatt förmåga att hantera krav eller att göra saker under tidspress    
  3. Känslomässig labilitet eller irritabilitet    
  4. Sömnstörning    
  5. Påtaglig kroppslig svaghet eller uttröttbarhet    
  6. Fysiska symtom såsom värk, bröstsmärtor, hjärtklappning, magtarmbesvär, yrsel eller ljudkänslighet

D. Symtomen orsakar kliniskt signifikant lidande eller försämrad funktion i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.

E. Utmattningen beror ej på direkta fysiologiska effekter av någon substans (t.ex. missbruksdrog, medicinering) eller någon somatisk sjukdom/skada (t.ex. hypothyreoidismdiabetes, infektionssjukdom).

F. Om kriterierna för egentlig depression, dystymi eller generaliserat ångestsyndrom samtidigt är uppfyllda anges utmattningssyndrom som tilläggsspecifikation till den aktuella diagnosen.

Utbrändhet är en annan term som använts men den betecknar en psykologisk reaktion på negativa händelser i arbetslivet och som har många olika definitioner, varför den inte bör användas som en medicinsk diagnos. I engelskspråkig litteratur motsvaras utmattningssyndrom ”exhaustion disorder” i stor utsträckning av begreppet ”clinical burnout”. 

Differentialdiagnostik och utredning vid UMS

Flera av huvudsymtomen vid UMS är ospecifika varför en ordentlig anamnes samt somatiska undersökning och laboratoriediagnostik måste göras innan diagnos

Trötthet
Trötthet är ett naturligt sätt reagera på stor belastning.  Vid utmattningssyndrom hjälper inte ett par dagars vila mot tröttheten. Patienten får dessutom en ökad uttröttbarhet, d.v.s. blir trött onormalt fort vid aktivitet och behöver betydligt längre tid för återhämtning. Ospecifikt symtom som bör kartläggas för att utesluta somatisk sjukdom.

Somatiska sjukdomar
Somatiska sjukdomar kan ge liknande symtombild. Det är därför viktigt att utesluta sjukdom som exempelvis diabetes, hypothyreos, hjärt-kärlsjukdom, B12-brist men även läkemedelsbiverkningar.

Psykiatriska sjukdomar
Kriterier för depressionsdiagnos bör prövas. När depression diagnostiseras och patienten samtidigt har ett utmattningssyndrom blir utmattningssyndrom en tilläggsdiagnos. Det samma gäller ångestdiagnoser.

Övriga sjukdomar
Liknande klinisk bild kan finnas vid anpassningsstörning (F432), kroniskt trötthetssyndrom (F480, G933) och fibromyalgi (M790).

Laboratorieprover att överväga
Hb, SR, P-glucos, Ca/s, Homocystein - B12/folsyra, TSH, ASAT, kreatinin, EKG  Eventuellt drogtestning, CDT eller PEth

Diagnostiken bör ske över tid, det är inte alltid helt klart vilken diagnos som gäller vid första besöket.

Hjälp vid diagnostik

Formulär och skattningsskalor

Identifiera patienter med UMS

Hur hittar man patienter med utmattningssyndrom i det stora patientflödet på vårdcentralerna? I en stor primärvårdsstudie har ISM funnit att patienterna söker för sömnstörningar, bröstsmärtor, stress, ångest och depression i högre omfattning än övriga patienter. Vid dessa sökorsaker bör man således ha UMS i åtanke om det finss privata och eller arbetsrelaterade stressfaktorer. Patienten har varit utsatt för långvarig stressbelastning (vanmakt), utan chans till återhämtning, under minst sex månader. De beskriver vanligtvis en uttalad trötthet och känsla av vanmakt. Kognitiva störningar framkommer ofta i anamnesen, även om det inte är det de söker för primärt. Sömnstörningar har ofta funnits en längre tid liksom diverse olika stressrelaterade kroppsliga symtom.
Socialstyrelsens rapport om Utmattningssyndrom, 2003

Samsjuklighet är vanligt

Det är mycket vanligt med depressions och ångest - sjukdom parallellt med UMS. Symtom på depression och ångest är mycket vanligt hos patienter med UMS både på specialistmottagning och i en primärvårdspopulation. I en primärvårdspopulation har vi dessutom kliniskt undersökt samsjuklighet med depressions- och ångestsjukdom och funnit den mycket hög.

Symtom på depression och ångest på specialistmottagning


Studiepopulationen
200 patienter med UMS på ISM:s mottagning självskattade depressions- och ångestsymtom.

Skattningsformulär
Symtom på depression och ångest undersöktes med Hospital anxiety and depression scale (HAD). Förloppet av utmattning/utbrändhet mättes med Shirom melamed burnout scale (SMBQ).

UMS-patienter självskattade vid nybesök

  •  81% depressionsymtom
  •  78% ångestsymtom

Symtom på depression och ångest minskade till "normalnivå" inom 6–12 respektive 12-18 månader. Man fann inga köns- eller ålderskillnader.

Läkartidningen 2014, Omfattande samsjuklighet vid utmattningssyndrom

Depression- och ångestdiagnos i primärvård


Studiepopulationen
587 patienter 18-65 år vid fem vårdcentraler i Göteborg med omnejd tillfrågades om upplevd stress. De med självskattad stress och självskattad risk för utmattningssyndrom (SMBQ>3,75 o/e postiv s-UMS) erhöll läkarbedömning av kliniker från ISM, för att säkerställa klinisk diagnos n-178.

Klinisk UMS diagnos
9% (n-51) av alla sökande i arbetsför ålder fyllde kliniskt kriterier för utmattningssyndrom.

Klinisk samsjuklighet hos patienter med UMS-diagnos

  • 94% ångestsjukdom
  • 53% depressionssjukdom

Primärvårdens patienter

Biologiska mekanismer och utmattningssyndrom

ISM har i sin forskning undersökt biologiska mekanismer hos patienter med utmattningssyndrom. Forskning avseende stresshormonet kortisol har givetvis varit i fokus men den uppbyggande "läkande" delen av stressreaktionen har vi tyckt varit minst lika intressant att studera nämligen de anabola hormonerna Dehydroepiandrosteron (DHEA) och dehydroepiandrosteron sulfat (DHEA-S) som också produceras i binjurebarken. 

Biologiska effekter

Senast uppdaterad: 2019-09-16 14:36