Denna webbplats använder teknik som troligen inte stöds i din webbläsare, därför kan vissa saker se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.
Gå direkt till huvudinnehållet

Förloppet vid UMS

Patienterna har levt olika länge med en hög stressbelastning innan de söker hjälp. Därför varierar symptombilden kraftigt, vilket också påverkar behovet av behandlingsinsatser och sjukskrivningens längd.

Det har visat sig vara av värde för patienten att illustrera förloppet i en graf. Det gör det lättare att förstå att "sjukdomen inte kommit över en natt" och  bli medveten om att den fluktuerar mycket under rehabiliteringen. En tillfällig försämring, betyder inte att man får börja om från början i rehabiliteringen.

För att vi ska ha en balanserad energinivå behöver de krav som ställs på oss i vardagen vara i balans med de resurser vi har. Man klarar att förbruka mycket energi under en begränsad period, om man får en period av återhämtning efteråt, dvs man går ner till balanserad energinivå (se figur). För många som lever under hög stressbelastning blir emellertid återhämtningsperioderna allt kortare (man sover sämre, får mindre tid till fysisk aktivitet). Till slut lever man med ”gasen på” mest hela tiden. Man har inte längre några marginaler vid en akut ytterligare belastning, utan riskerar att i en sådan situation utveckla utmattningssyndrom.

Förloppets faser

Uppvarvning

Insjuknandet i utmattningssyndrom föregås alltid av en period på mer än sex månader, då patienten levt under hög stressbelastning. Under denna tid har patientens egna eller omgivningens krav varit större än vad som varit hanterbart. Tid för återhämtning har varit allt för begränsad. Systemet har gått på högvarv och patienten har varvat upp allt mer. För att upprätthålla nödvändig funktionsnivå har anspänningen ökat, vilket krävt extra energi och hen har hamnat i en negativ spiral.

Akut insjuknande

Insjuknandet sker inte sällan plötsligt med ett mentalt och fysiskt sammanbrott. Patienten förlorar all energi. Hos vissa uppstår kaos/overklighetskänsla, handlingsförlamning, irrationellt beteende, ångest eller avskärmning. Sömnstörningar och diverse kroppsliga symtom är vanliga och kan ha föregått insjuknandet under en längre tid. 

Påverkan på kognitiva funktioner är hos många påtagliga. Det är framförallt exekutiva funktioner (exempelvis planering och problemlösning) och komplex uppmärksamhet som är påverkat. Det är särskilt viktigt att ta dessa svårighter i beaktan vid val av rehabilitering och behov av sjukskrivning.

Återhämtningsfasen

När den initiala fasen, som i svårare fall kan pågå under flera veckor, är över, är patienten fortfarande utmattad. Många symtom förvärras snarare än förbättras under den första sjukskrivningsperioden.  De kognitiva svårigheterna blir ofta mer tydliga när den värsta tröttheten försvunnit. Det kan vara svårt att få ihop dagliga funktioner. Symtom såsom nedstämdhet och ångest är vanliga, dödstankar kan finnas.  Svårighetsgraden av symtomen varierar stort varför det varierar vilka behandlingsinsatser som blir nödvändiga. I detta skede saknar många patienter helt arbetsförmåga.  Tillståndet växlar upp och ner under månader, ibland längre.  Vid minsta krav varvar systemet upp i full omfattning. De kroppsliga och mentala symtomen klingar så småningom av och patienten återfår sin förmåga till aktivitet och kan emotionellt förbereda sig inför återgång till arbetet, även om de kognitiva symtomen ibland kvarstår under lång tid.

Behandling och rehabilitering vid UMS

Senast uppdaterad: 2019-08-05 11:53