Fysiologiska svar på akut stress i relation till fysisk aktivitet (avhandling)
Forskning om vad som sker i kroppen vid akut stress har i många år fokuserat på hormonet kortisol. Denna studie visar att friska personer verkar ha en helt normal respons på akut stress, oavsett om de har bra kondition eller inte.
Titel
Psychological responses to acute physical and psychological stress - relation to aerobic capacity and exercise training
Författare
Elin Arvidson
Bakgrund
Fysisk träning är ett av våra viktigaste redskap för att bibehålla hälsa, och bevisen för dess välgörande effekter är många. Flera av våra vällevnadssjukdomar är möjliga att förebygga, såsom hjärt-kärlsjukdom och diabetes typ II. Det har även spekulerats i huruvida fysisk träning kan påverka kroppens svar på akut psykosocial stress. Stress är ett växande samhällsproblem och allt fler individer upplever ökade nivåer av stress. Våra kroppar är emellertid väl rustade för att hantera akuta stressreaktioner. Flera olika system borgar för att upprätthålla kroppens inre balans och att livsviktiga funktioner vidmakthålls.
Syfte
Att studera fysiologiska reaktioner på akut fysisk och psykosocial stress, och om/hur dessa relaterar till och påverkas av aerob kapacitet och fysisk träning.
Metod
Genom fyra delstudier har olika aspekter av ämnet belysts. Samtliga delstudier bygger på data från en randomiserad kontrollerad studie (RCT) genomförd på Institutet för Stressmedicin i Göteborg. Vi sökte otränade och friska kvinnor och män i åldern 20 till 50 år. Studien innefattade baslinjemätningar bestående av ett maximalt uthållighetstest på ergometercykel samt ett standardiserat psykosocialt stresstest. Före och efter de båda testerna mättes hormonerna adrenokortikotropt hormon (ACTH), kortisol, dehydroepiandrosteron (DHEA) och dehydroepiandrosteronsulfat (DHEA-S). Autonoma reaktioner mättes som systoliskt och diastoliskt blodtryck samt hjärtfrekvens.
Efter de inledande mätningarna randomiserades deltagarna till antingen en interventionsgrupp eller en kontrollgrupp. Interventionsgruppen skulle under ett halvår komma ingång med regelbunden konditionsträning, samtidigt som kontrollgruppen skulle fortsätta på samma aktivitetsnivå som tidigare. Efter sex månader genomfördes samma tester som vid baslinjemätningarna.
Resultat
Delstudie I
Delstudie I är en beskrivning av själva studieprotokollet, men innehåller också en metodologisk diskussion om två avgörande aspekter i genomförandet av en RCT. Den första aspekten är kopplad till ett av inklusionskriterierna, att deltagarna skulle vara otränade vid tidpunkten för inklusion. Det visade sig att konditionsvärdena (mätt vid ett maximalt konditionstest) var högre än väntat utifrån den självskattade aktivitetsnivån som rapporterats vid screeningtillfället. Den andra aspekten var den fysiologiska responsen vid akut stress, där en minskad respons var förväntad för de deltagare som genomgått träningsinterventionen. Förutsättningarna för att kunna observera en sådan nedgång var en synlig respons vid den första mätningen, men för 13 av deltagarna kunde ingen positiv respons påvisas.
Delstudie II
Delstudie II jämförde fysiologiska reaktioner vid akut fysisk och psykosocial stress. Den hormonella responsen samt pulsreaktionen var högre vid fysisk stress än vid psykosocial stress, medan det omvända gällde för systoliskt och diastoliskt blodtryck. Det fanns en korrelation mellan kortisolresponsen vid fysisk och psykosocial stress, det vill säga att de deltagare som reagerade med hög kortisolrespons under det fysiska testet reagerade med hög respons även under det psykosociala testet. Däremot sågs inget samband för autonoma reaktioner eller vid vilket tidpunkt högsta värdet inträffade. Inget samband kunde heller fastställas mellan hur stressande testet upplevts och storleken på den fysiologiska reaktionen.
Delstudie III
Delstudie III presenterade resultat från de uppföljande mätningarna, där den fysiologiska responsen på akut psykosocial stress jämfördes mellan interventions- och kontrollgruppen. I interventionsgruppen ökade konditionsvärdet signifikant (+9,5 %) jämfört med baslinjemätningen, samtidigt som konditionsvärdet i kontrollgruppen minskade (-3 %). Båda grupperna fick en minskad reaktion på stresstestet, vilket tyder på att deltagarna fått en tillvänjning till testet och/eller testsituationen. Det går därför inte att uttala sig säkert om effekterna av träningsinterventionen.
Delstudie IV
Delstudie IV innehöll tvärsnittsanalyser av DHEA och DHEA-S och dess samband med aerob kapacitet, och också hur respons i DHEA och DHEA-S på akut psykosocial stress påverkas av aerob kapacitet. Inga samband kunde dock ses.
Slutsats
Det verkar inte finnas något samband mellan aerob kapacitet och hormonell respons vid akut fysisk och psykosocial stress. Det verkar inte heller som att upplevelsen av en stressituation är avgörande för den fysiologiska responsen. Hos friska individer ser stressystemen ut att fungera väl, oavsett vilken aerob kapacitet individen besitter. Resultat från tidigare studier har visat på varierande resultat gällande effekterna av aerob kapacitet på akuta stressreaktioner, och denna avhandling adderar således till gruppen av studier som inte kunnat påvisa samband. Fler longitudinella studier av hög kvalitet är dock önskvärda för att med säkerhet kunna fastställa resultaten i denna avhandling.
Publicerat
Psychological responses to acute physical and psychological stress - relation to aerobic capacity and exercise training, avhandling 2019
I) Gerber, M., Jonsdottir, I.H., Arvidson E., Lindwall M, Lindegård A.
Promoting Graded Exercise as a Part of Multimodal Treatment in Patients Diagnosed with Stress-Related Exhaustion