Stressfaktorers betydelse vid långvariga symptom på UMS
Exponering för stress är avgörande för utvecklingen av utmattningssyndrom (UMS), men det finns begränsad kunskap om stressfaktorernas betydelse för vidmakthållandet av sjukdomen. Resultatet av studien visar att det kan finnas ett samband mellan pågående stressfaktorer relaterade till att ha ansvar för andra människor och ihållande symptom på utmattning.
Detta är en sammanfattning av en artikel som har publicerats i tidskriften BMC Psychiatry (2022).
Titel
The role of self‑reported stressors in recovery from Exhaustion Disorder: a longitudinal study
Författare
Britta Eklöf, Hanna Larsson, Susanne Ellbin, Ingibjörg H. Jonsdottir, Siobhan O’Dwyer samt Caroline Hansson.
Bakgrund
Stressrelaterade diagnoser är den snabbast växande orsaken till sjukskrivningar i Sverige. Utmattningssyndrom (UMS) är en stressinducerad sjukdom som karaktäriseras av fysiska och psykiska symptom på utmattning som kan vara långvariga. Exponering för stress är avgörande för utveckling av UMS, men det finns begränsad kunskap om stressfaktorernas betydelse för vidmakthållandet av sjukdomen.
Syfte
Syftet med studien var att undersöka betydelsen av arbetsrelaterade stressfaktorer, privata stressfaktorer och negativa upplevelser i barndomen för långvariga symptom på UMS.
Metod
I studien deltog 150 patienter som tidigare diagnostiserats med utmattningssyndrom och fått behandling för sin sjukdom på specialistmottagningen institutet för stressmedicin (ISM). Patientjournaler analyserades utifrån arbetsrelaterade stressfaktorer, privata stressfaktorer och negativa upplevelser i barndomen.
För varje patient analyserades två patientjournaler, en från tidpunkten för diagnos och en från en uppföljande klinisk bedömning, 7–12 år efter diagnos (uppföljning).
Vid uppföljningen uppfyllde 51 patienter fortfarande kriterierna för utmattningssyndrom medan resterande 99 patienter ansågs vara återhämtade. Dessa patientgrupper jämfördes sedan för att se om den varierande längden på utmattningen mellan grupperna kunde förklaras av skillnader i stressexponering.
Resultat
Resultatet av studien visar att de patienter som hade återhämtat sig ifrån sin utmattning i större omfattning rapporterade stressfaktorer relaterade till kvantitativa krav på arbetet och chefsansvar vid tidpunkten för sin diagnos, jämfört med gruppen som inte hade tillfrisknat.
Vid uppföljningen, 7–12 år senare, rapporterade betydligt fler av patienterna som fortfarande bedömdes ha utmattningssyndrom stressfaktorer relaterade till chefsansvar och vårdnadsansvar för barn med kronisk sjukdom eller psykiatrisk diagnos, medan gruppen som hade tillfrisknat uppgav stressfaktorer relaterade till vårdnadsansvar för förälder eller nära släkting.
Det var ingen skillnad mellan grupperna gällande negativa upplevelser i barndomen.
Slutsatser
Resultatet av studien visar att varken negativa upplevelser i barndomen eller rapporterade stressfaktorer vid tidpunkten för diagnosen var förknippade med långvarig utmattning bland patienterna.
Däremot kan det finnas ett samband mellan ihållande symptom på utmattningssyndrom och pågående stressfaktorer relaterade till att ha ansvar för andra människor, så som chefsansvar och vårdnadsansvar för barn med kronisk sjukdom eller psykiatrisk diagnos.
Publicerat