Mörkrets budbärare

Dess svarta, blänkande färg, ryktbara vishet och skrämmande läte. Korpen är en av våra mest mytomspunna fåglar och har funnits vid människans sida i många tusen år. Och den har ett rykte om sig att vara en olycksbådande fågel som ofta förknippas ofta med ond, bråd död.

I den nordiska mytologin lyfte korparna Hugin och Munin från asaguden Odens skuldror varje morgon. De två korparna, vars namn betyder ungefär tanken och minnet, fungerade som ett slags budbärare för Oden genom vilka han överblickade världen. Korpar har sedan varit vanliga som symboler på hjälmar och sköldar under förhistorisk tid. Vikingar och nordbor använde till exempel flaggor med korpmotiv för att skrämma sina fiender.

Korpar är asätare och under medeltiden var det nog inte ovanligt att höra korpar och andra kråkfåglar skria och skräna runt galgbackar, slagfält och avrättningsplatser. Det kanske inte är så konstigt att fågeln fått dåligt rykte. Förr pratade man om olyckskorpar som tecken på död och elände. Nuförtiden har olyckskorpar kommit att förknippas med människor som bringar olycka. Korpen har liksom andra kråkfåglar även förknippats med Djävulen, häxor och de ondas anhang.

Symbol för förlorade själar
Korpen har länge förknippats med de döda eller förlorade själar. I Sverige finns sägner om nattramnar, ett slags blodisande korpar som rör sig väster till öster och bara visar sig på natten. De ger ifrån sig ett knarrande ljud, likt gnisslet från gamla vagnshjul och flyger aldrig närmare marken än oxarnas ok. Nattramnar sägs vara spöken efter självmördare eller osaliga andar efter dem som begravts i ovigd jord.

Ramn är ett äldre svenskt ord för korp. Fornsvenska är ram(p)n. I äldre uttryck kunde det heta swarter som en ram (svart som en korp). Nattramnar är ett typiskt sydsvenskt fenomen, och det är vanligt i gamla danska områden (jfr nattravn). Korpar kännetecknas också av att de är smarta, har hög kognitiv förmåga och bra minne. Både korpar och kråkor kan också använda sig av redskap.

Det finns myter och sägner om korpar från stora delar av världen, men ur ett mer lokalt perspektiv så är korpen faktiskt landskapsdjur för Dalsland, där den också kallas för kvällskena.

Korpar förekommer också rikligt i kulturhistorien, kanske allra mest framträdande i dikten The Raven av Edgar Allen Poe.

Text: Johan Lindblom

Den smarta korpen

Men hur är korpen egentligen? Vi frågar Magnus Gelang, intendent på Göteborgs naturhistoriska museum.

– Korpar är löjligt smarta. Det har man vetat i alla tider, men först på senare år har man förstått exakt hur smarta de är, säger han.

Korparnas intelligens har mätts i tester gjorda utifrån våra mänskliga förmågor. Till en början trodde forskarna att korparna inte förstod uppdragen, men det visade sig sedan att fåglarna bara löste problemen mycket snabbare och på ett annat vis än vi människor. Denna insikt uppstod genom att forskarna filmade korparnas problemlösning och sedan spelade upp händelserna i slowmotion. Först då kunde de se att korpen gjorde helt rätt, men så snabbt att det mänskliga ögat inte hann uppfatta tankegången i realtid.

– Alla fåglar är smarta och de utklassar oss i snabb slutledningsförmåga. Annars hade de inte kunnat flyga. Med flygförmåga följer krav på att kunna ta snabba beslut, annars flyger man kanske rakt in i ett träd, säger Magnus.

En anledning till att korpar kanske förknippats med olycka och död är att de ofta kan ses i samvaro med vargen, ett annat djur som människan fruktat.

– I ett perfekt ekosystem där det finns älg, varg och korpar är det vanligt att korparna spanar in en älg, golar för vargarna som får döda älgen och äta och sedan får korparna ta del av resterna. Vargen och korpen är i maskopi med varandra, förklarar Magnus.

Man har även upptäckt att korpar, och även andra kråkfåglar, använder verktyg. Till exempel kan de använda en pinne för att komma åt något eller lista ut att de kan lämna hårda nötter på vägbanan och invänta att bilar kör över nötterna och på så vis öppnar dem åt fågeln.

Men finns det något skäl att rädslas av korpens närvaro?

– Nej, det finns ingen anledning att vara rädd för korpar, de är snälla och sociala djur med stort samspel med varandra och andra, säger Magnus Gelang.

Text: Anna Härdig

Tips!

Fler spännande fåglar hittar du på Göteborgs naturhistoriska museum. Välkommen att uppleva höstlovet på våra bespöksmål!

Korpfakta

Latinskt namn:
Corvus corax – både corvus och corax betyder “korp”.

Typiska kännetecken:
55-65 cm. Svart. Våran största kråkfågel med ett vingspann på upp till 130cm.

Utbredning:
Korpar finns i hela landet

Äter:
Allätare. As, insekter, mänskligt matavfall, spannmål, frukt och bär. De kan också jaga små däggdjur, fåglar, grod- och kräldjur.

Läte:
Locklätet ett utpräglat, djupt skorrande och dovt ”korrp” som ofta upprepas 3-4 gånger. F.ö. en rik repertoar av olika läten.

Häckar:
Korpparet håller ihop, och bor vanligen på samma ställe hela livet. Boet placeras oftast i ett stort träd eller på klipphylla. Äggen läggs redan i februari-mars och ruvas av honan i ca 20 dagar.