En pilgrims dagbok

"På morgonen tisdagen den 14 april, tre och en halv vecka efter strålbehandlingen slutat, tog vi tåget från Göteborg till Köpenhamn och flög därifrån till Madrid och bytte flyg till Santiago de Compostela." 

"Jag stålsatte mig och bestämde mig för att titta ner på vägen och bara trampa på – ett steg i taget, uppför, uppför."

"Men vi traskade på uppför kullar och ner genom dalar. Ibland stannade vi och fyllde på med vatten, choklad, torkad frukt och mandlar som vi hade i ryggsäcken. Och kissade gjorde man bakom ett träd i skogen."

"Det känns som man är en del av en speciell pilgrimsgemenskap även om man går ensam. Alla är trevliga och hälsar: ”Buen Camino!” både pilgrimer längs vägen och lokalbefolkningen."

"Kombinationen att motionera och äta i massor känns fantastisk. Man lärde känna sin kropps begränsningar, men också vilken kapacitet den besitter med mycket och rätt bränsle."

"Sedan badade vi, åt och klädde upp oss innan vi gick de fem kilometerna in till gamla staden och katedralen som var mycket mäktigare och finare än jag kunnat föreställa mig."

"Jacob var en av Jesus lärjungar och ska ha verkat en tid i Spanien för att sprida kristendomen. Efter att han mördats ska hans kropp ha fraktats till Spanien med båt."

"Under vandringens gång blev jag både stark och trygg. Jag slappnade av och njöt av motionen, skönheten i naturen, maten, de vänliga människorna och alla djur längs vägen. Vi skrattade mycket åt roliga möten med spanjorer och andra pilgrimer."