Biblioteksplanen – ett verktyg som hjälper till att hålla kursen

Kungliga biblioteket, KB, har ett uppdrag att följa upp de kommunala och regionala biblioteksplanerna, både vad de innehåller och hur de används. Under 2023 tittade man närmare på hur planerna används och man har intervjuade bibliotekschefer i tio kommuner runt om i landet.

- Många angav att bibliotekslagen ger något att hålla sig i, den har exempelvis tydliga skrivningar om vilka grupper man ska prioritera. En del angav att biblioteksplanen är ett viktigt dokument i dialogen med politiken. Ett flertal upplevde att de har en bra dialog, men det förekommer också att det sker saker som man ser som problematiskt, berättar Anna-Stina Takala.

Måla med stora penseldrag

Bibliotekslagen är tydlig och viktig i arbetet för många, hur kan då biblioteksplanen bli ett verktyg för att hålla den riktning i verksamheten som bibliotekslagen föreskriver? Enligt Anna-Stina handlar det om att måla med stora penseldrag och försöka undvika att hamna i detaljer.

- Det handlar om en inriktning på verksamheten. Till exempel ”Vi vill rikta in oss på att arbeta med läsfrämjande för barn med funktionsnedsättning” eller ”vi vill införa ett barnrättsperspektiv i alla verksamhetsbeslut som rör barnen inom biblioteket”. Sådana formuleringar kan man använda sig av.

Programverksamhet och medieplaner är två exempel på områden där man kan tänka att tjänstemännen är bäst på att besluta. Exempelvis planer för vad man för kvalitets-kriterier när man köper in litteratur eller vilken litteratur man vill prioritera - där bör professionen fatta besluten, säger Anna-Stina.

- Om politiken ska besluta om en medieplan kommer vi in på detaljnivå, då riskerar man att de kan besluta att viss typ av litteratur inte ska köpas. Man tänka sig att exempelvis inte inkludera en medieplan i biblioteksplanen. Den kan man ha som en separat plan som kanske beslutas om i bibliotekets ledningsgrupp.

Ta stöd i regeringsformen

Att politikerna får tänka i de större penseldragen kan gynna biblioteksverksamheten tror Anna-Stina. Det kan höja den politiska diskussionen till att inte handla om öppettider, utan om vad man vill att biblioteket ska bidra med i sin kommun.

Om man som tjänsteman skulle känna sig ifrågasatt av politiker, kan man finna stöd inte bara i bibliotekslagen. Man kan även luta sig emot en av våra grundlagar, regeringsformen, säger Anna-Stina Takala. Biblioteksverksamhet i kommunerna är en offentlig verksamhet och därmed ett sätt att utöva den offentliga makten. I regeringsformens paragraf 2 står det att den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människorna värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

- Här nämns bland annat mänskliga rättigheter och att man ska motverka diskriminering, bibliotekslagen knyter i sin tur an till regeringsformen. Lagen säger tydligt vilka grupper som biblioteken ska prioritera och berättar om bibliotekens demokratiska uppdrag.  Här kan man som bibliotekschef ta stöd i sådana formuleringar, menar hon.

Legitimitet ger kraft i argumenten

Utifrån de samtal Anna-Stina har haft med bibliotekschefer kan hon konstatera att tankarna på att behöva tänka kring armlängds avstånd finns med i bakgrunden hos många. Man kan vara rädd att det ska uppstå situationer där man gör avsteg från den vanliga demokratiska beslutsgången i en kommun och hur man då ska hantera det.

Det är svåra saker att hantera som chef, men det finns en del man kan förbereda sig kring om sådana diskussioner uppstår. Dels kan man hänvisa till regeringsformen, men man kan också arbeta med hur får man legitimitet för själva arbetsprocessen när man tar fram en biblioteksplan.

- Ta in synpunkter från många olika grupper i kommunen. Om det är säkerställt att många kommuninvånare har fått inflytande på biblioteksplanen har man en väldig kraft i sin argumentation. Då väver man också in de demokratiska processerna i arbetet med att ta fram en plan, på det sättet kan biblioteken bidra till demokratiutvecklingen lokalt.

Text: Annsofie Andersson