Robert Bolin

Bakgrund

I en alltmer digitaliserad vård där system som konstrueras ofta använder sig av en normativ designmodell, där en lösning ska fungera för alla, riskerar vissa av habiliteringens patientgrupper att åsidosättas och berövas agens. Även inom vården utvecklas digitala gränssnitt utan en genomgripande tanke på tillgänglighet. Projektet har förhoppningen att generera kunskap som kan motverka denna trend. Det vänder sig till patientgruppen vuxna med diagnosen lindrig intellektuell funktionsnedsättning och undersöker möjliggörare till digital tillgänglighet vad gäller vårdens digitala lösningar och system. Meningen är att ge patientgruppen en chans att sätta ord på attityder och tankar koppade till detta, att ge dem röst.

Syfte

Projektet tar sitt ursprung i dagens situation med system som redan är i bruk inom Västra Götalandsregionen, som 1177 och Mitt vårdmöte. Det söker sedan nya lösningar att applicera på framtidens vårdsystem. Projektet förväntas bidra till ökad kunskap kring patientgruppens förutsättningar och behov vad gäller att använda sig av digitala vårdinsatser. Det avser att identifiera andra grupper som kan ha liknande förutsättningar. Förhoppningen är att genom detta komma i kontakt med lösningar som kan vara relevanta även för habiliteringens patienter.

Metod

Del 1 Problembild: Projektet startar med översyn av nuvarande digitala system och deras förutsättningar vad gäller digital tillgänglighet. Data samlas genom personliga intervjuer med patienter. Syftet är att undersöka digital vana och erfarenhet av att använda sig av digitala vårdsystem.

Del 2 Problembild forts.: En beskrivning görs av praktiska, kognitiva och emotionella krav som digitala miljöer ställer på användare. Projektet undersöker möjliga paralleller mellan kognitiv profil och utmaningar att ta del av digitala gränssnitt. Ambitionen är att samtidigt hjälpa patienter till en ökad förståelse av egen funktion.

Del 3 Existerande lösningsmodeller: Projektet jämför sina resultat med annan forskning om svårigheter att använda sig av digitala system, t.ex. till följd av naturligt åldrande, tidig demens, varaktig stressproblematik och hjärntrötthet. Är det rimligt att anta att lösningar för dessa andra grupper även kan vara gångbara för habiliteringens patienter?

Del 4 Framtida lösningsmodeller: En co-design-ansats genomförs med patienter, designers, programmerare och patienter där man bygger en enkel testmiljö och eftersöker nya lösningar. Möjliga ingångar kan vara visualiseringsprinciper, förtydligande ljudmiljö, enkelhet i format med ett minimum av abstraktion.

Handledare

Cecilia Berlin, docent i Produktionsergonomi, avd. för Design & Human Factors, inst. för Industri- och materialvetenskap, Chalmers tekniska högskola