Förändringar i interventionsprogrammet ledde till en ökad andel insatser på organisatorisk nivå
Tidigare forskning har visat att insatser på individnivå ofta genomförs för att lösa organisatoriska problem inom arbetsmiljön och kunskap om hur detta kan undvikas har efterfrågats. Resultatet av studien visar att ett interventionsprogram på organisatorisk nivå kan användas av arbetsgivaren som verktyg för att uppnå en bättre överrensstämmelse mellan problem och åtgärd i arbetsmiljöarbetet, men att insatser på flera nivåer kan behövas för att garantera en varaktig förändring i verksamheten.
Detta är en sammanfattning av en artikel som har publicerats i tidskriften BMC public health (2023).
Titel
Shifting from an individual to an organizational perspective in work environment management – a process evaluation of a six-year intervention program within the Swedish public sector
Författare
Isabelle Dahlqvist, Christian Ståhl, Jonatan Severin samt Magnus Åkerström.
Bakgrund
Arbetsrelaterad ohälsa och stigande sjukskrivningstal till följd av bristande organisatorisk arbetsmiljö är ett växande folkhälsoproblem i Sverige och innebär en stor samhällsekonomisk kostnad. Alla arbetsgivare är enligt lagen skyldiga att bedriva ett systematiskt arbetsmiljöarbete, men i dagsläget saknas det kunskap om hur man på bästa sätt kan åtgärda brister i arbetsmiljön.
Sedan 2017 har Västra Götalandsregionen avsatt 15 mkr årligen med syfte att förbättra arbetsmiljön och minska sjukfrånvaron bland de anställda genom ett interventionsprogram där chefer tillsammans med Human Resources (HR) kan ansöka om medel för att genomföra förebyggande insatser på organisatorisk nivå. Men en utvärdering av de två första åren (2017–2018) har visat på utmaningar med att designa åtgärder som matchar de problem som identifierats i verksamheterna. Detta medför att problem på en organisationsnivå i stor utsträckning försöktes lösas med individåtgärder vilket ofta leder till at insatsen inte leder till den effekt på arbetsmiljön eller sjukfrånvaron som önskats. För att ge ansökande verksamheter stöd i att designa effektiva åtgärder har interventionsprogrammet genomgått flera förändringar.
För att undersöka om förändringarna i interventionsprogrammet minskade diskrepansen mellan verksamheternas identifierade problem i arbetsmiljön och de åtgärder som man önskar implementera genomfördes en processutvärdering.
Syfte
Syftet med studien var att genomföra en processutvärdering av ett sexårigt interventionsprogram som har till avsikt att förbättra arbetsmiljön och minska sjukfrånvaron inom den svenska offentliga sektorn.
Metod
Processutvärderingen gjordes utifrån en modell för utvärdering av organisatoriska interventioner och baserades på projektgruppens dokumentation, ansökningar från deltagande verksamheter med tillhörande beslut, samt intervjuer med den interna företagshälsovården.
Genom styrdokument, mötesanteckningar, reflektioner och presentationer som upprättats inom ramen för projektet har utvecklingen av interventionsprogrammet och projektgruppen kunnat belysas från 2017 till 2022. Inskickade ansökningar från verksamheter mellan 2017 och 2022, med tillhörande beslut från projektgruppen har analyserats och såväl problem som föreslagen åtgärd har kategoriserats på individ-, grupp- eller organisationsnivå, för att undersöka om andelen insatser på organisatorisk nivå har förändrats under åren. Under 2021 intervjuades även nio representanter från den interna företagshälsovården (FHV) som på olika sätt har varit involverade i arbetet med interventionsprogrammet. Resultatet av intervjuerna analyserades och för att skapa en större förståelse kring konsulternas uppfattning av interventionsprogrammet.
Resultat
Resultatet av studien visar att projektgruppen upplevde en begränsad kunskap hos verksamheter gällande den organisatoriska och sociala arbetsmiljön, bristande resurser i form av tid och bemanning hos verksamheter och FHV samt oklara och motstridiga roller mellan interventionsprogrammet och det dagliga arbetet.
För att ta itu med dessa utmaningar utvecklade projektgruppen ansökningsprocessen kontinuerligt genom erfarenhet och lärdomar från tidigare år. Förändringarna i processen innebar bland annat striktare kriterier vid ansökan om medel, en ökad involvering av FHV med expertis inom arbetsmiljö samt ett ökat stöd till verksamheterna att genomföra en problemanalys och identifiera effektiva åtgärder. Merparten av de beskrivna problemen inom arbetsmiljön var på en organisatorisk nivå under samtliga år och andelen åtgärder på en organisatorisk nivå ökade avsevärt från 39% 2017 till 89% 2022, vilket förändringarna i ansökningsprocessen kan tänkas vara anledningen till.
Slutsatser
Resultatet visar att ett interventionsprogram på organisatorisk nivå kan användas som verktyg för att flytta perspektiv från individ till organisation i arbetsmiljöarbetet. Det visar också att andelen insatser med en bättre överrensstämmelse mellan problem och åtgärd har ökat avsevärt under åren, vilket kan vara en effekt av de många ändringarna i ansökningsprocessen. Trots detta identifierades även kvarstående utmaningar trots de genomförda förändringarna i interventionsprogrammet vilket visar att insatser på flera nivåer kan behövas för att garantera en varaktig förändring i verksamheten