Det inkluderande språket

Den här delen av skrivhandledningen handlar om hur vi kan skriva jämlikt, inkluderande och normmedvetet. Att skriva inkluderande är en del av vårt demokratiska uppdrag. Det krävs medvetna ordval så att varje invånare, patient, besökare och medarbetare känner sig inkluderad, värdefull och sedd.

De val du gör i text (och bild) kan vara inbjudande för vissa, samtidigt som andra känner sig uteslutna. Det är därför viktigt att fundera på hur vi uttrycker oss för att visa mångfalden i samhället och undvika att exkludera eller diskriminera någon.

I diskrimineringslagen finns följande sju diskrimineringsgrunder: kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Men det finns också normer som inte kan knytas till de lagstadgade grunderna, till exempel boende, utseende och personlighetsdrag.

Att skriva jämlikt och inkluderande handlar att kommunicera med alla samhällets invånare på lika villkor. Om det ska fungera måste vi som skribenter sätta oss in i våra målgruppers behov. Ibland är det enkelt och tydligt, ibland är det svårt att få syn på uttryckssätt som exkluderar. Ofta just för att det inte finns något ont uppsåt bakom formuleringen.

Svårt med generella rekommendationer

Om ett uttryck uppfattas som diskriminerande eller kränkande beror på vem som skriver eller talar, men också på vem som läser eller lyssnar. Och på själva situationen: var, när och varför. Därför är det förstås svårt att ge tydliga rekommendationer om vilka ord du bör använda och undvika. Det handlar dessutom om mer än ord – vilka texter väljer du att skriva (och vilka texter skriver du aldrig) och vilken kunskap förutsätter du att läsarna redan har?

En bra utgångspunkt är att inse att det finns osynliga strukturer som skiljer oss människor åt, och som rangordnar oss på olika sätt. Våra sociala normer avspeglas i hur vi väljer att uttrycka oss språkligt. Därmed fyller språket en dubbel funktion: det både beskriver vår värld och skapar den i olika situationer.

Fundera på följande exempel

Här är en till synes oskyldig formulering, troligen skriven i all välmening, som avslöjar skribentens perspektiv.

”Vi värnar om våra äldre.”

Vad menas egentligen med ”våra”? Vems är de äldre? Skulle det gå att använda samma formulering i andra sammanhang? Så här:

”Vi värnar om våra kvinnor.”

Antagligen inte. Meningen känns nedlåtande. Och hur fungerar det här?

”Vi värnar om våra män.”

Och vad säger följande formulering om skribentens tankar om vissa geografiska områden?

  • ”ute i Kronogården.”
  • ”ute i förorten.”
  • ”ute på landsbygden.”

Avslöjar uttrycken att skribenten värderar och distanserar sig från de här platserna? På vilket sätt i så fall?

Bryt normer och ifrågasätt ditt eget synsätt

För att kunna skriva jämlikt och inkluderande behöver du vara medveten om både vad du skriver och hur du skriver det. Tänk på att även bilder kan vara mer eller mindre jämlika och att de bilder du väljer påverkar din text.

Bilder och bildhantering

Vilka får utrymme när du kommunicerar? Det är lätt att enbart utgå från egna erfarenheter. Försök se kritiskt på dina egna normer och föreställningar och hur detta påverkar mottagaren.

Några saker att tänka på:

  • Förutsätt inte att vissa målgrupper är på ett visst sätt. Ta reda på hur det ser ut i målgrupperna i stället för att gå på vana eller egna föreställningar.
  • Prata med en kollega som har ett annat perspektiv.
  • Våga bryta normer och stereotyper. Vilka visar du på bilder? Vem tilltalar du? Vilka pratar om vad?
  • Förutsätt inte att andra vet det du vet. Fundera på vad målgruppen behöver för att förstå ditt budskap.

Motarbeta stereotyper och fördomar

Välj ett språk som inte diskriminerar eller exkluderar någon av dina läsare. Försök också att kompensera för ojämlikheter i samhället genom att motarbeta stereotyper:

  • Ange inte kön i onödan, bara om du behöver synliggöra en grupp, påtala en orättvisa eller synliggöra de kön som inte är normen.
  • Försök att ge olika grupper lika mycket utrymme.
  • Framställ inte människor från olika grupper på generellt olika sätt, till exempel kvinnor som passiva och män som aktiva.
  • Använd både för- och efternamn när du namnger någon, oavsett ålder, kön eller roll.

Skriv inkluderande

Var uppmärksam på olika fördomar som kan lysa igenom texten. Förutsätt till exempel inte att läsaren

  • är heterosexuell, har en partner, har barn – eller kan/vill få barn
  • är cisperson, det vill säga en person som identifierar sig med det kön hen tilldelades vid födseln
  • är född eller uppvuxen i Sverige, har en viss hudfärg, har en viss tro
  • har två föräldrar eller har föräldrar av olika kön, lever med eller har vuxit upp med biologiska föräldrar
  • inte har en fysisk eller psykisk funktionsnedsättning.

Här följer några exempel på ordval som inkluderar fler och ordval som du helt ska undvika eftersom de ofta uppfattas som kränkande.

Funktionsnedsatt eller funktionsvariation?

”Handikapp” kan uppfattas kränkande eller missvisande, och ska inte användas. Beroende på vad du menar kan du i stället använda andra ord, men bruket varierar och olika ord uppfattas på olika sätt av olika personer.

”Funktionsnedsättning” betyder att någon har en nedsättning av kroppens eller hjärnans funktioner, till exempel hjärnskada eller dövhet. En funktionsnedsättning är något du har, ingen är sin funktionsnedsättning. Skriv ”person med funktionsnedsättning”.

”Funktionshinder” syftar i stället till de hinder i samhället som en person med en funktionsnedsättning kan stöta på. Till exempel som en trappa utan en rullstolsramp. En människa kan alltså inte ha ett funktionshinder.

”Funktionsvariation” belyser att alla människor har en egen uppsättning förmågor, oförmågor, styrkor och svagheter och att alla funkar olika. Begreppet omfattar alla människor oavsett funktionsgrad. Men ordet används också som en positivt laddad synonym till funktionsnedsättning, vilket innebär att du som skribent måste vara tydlig med vad du menar i din text.

Medborgare eller invånare?

”Medborgare” inkluderar personer med formellt medborgarskap i ett land, oavsett om de är födda där eller någon annanstans, och oavsett om de bor där eller inte.

”Invånare” omfattar alla som bor i staden, regionen eller landet, oavsett om de är medborgare eller inte.

Ordet medborgare kan i vissa sammanhang vara exkluderande. Exempelvis kan ordet ”medborgardialog” signalera att endast invånare med formellt medborgarskap är inbjudna att delta.

Båda eller alla kön?

Formuleringen ”båda könen” utgår från att det bara finns två kön och exkluderar de som varken identifierar sig som kvinna eller man. Skriv hellre ”alla kön” eller ”oavsett kön”.

När personer uppmanas att ange kön, i exempelvis en enkät, bör det finnas fler alternativ än endast kvinna och man. Till exempel icke-binär, annat alternativ, osäker och vill ej svara.

RFSL:s råd om enkäter

Migrant eller utländsk bakgrund?

Beroende på vad du menar finns olika begrepp. Med begreppet ”utländsk bakgrund” avses en person som är född utomlands eller av utrikesfödda föräldrar. En “flykting” är en person som flyr från krig eller förföljelse. Med begreppet ”migrant” eller “person med migrationsbakgrund” avses en person som har flyttat mellan länder oavsett anledning. Undvik begreppet ”nysvensk” eftersom alla är svenska medborgare oberoende av hur länge de varit det.

Skriv könsneutralt, men nämn kön när det behövs

Många gånger tillför det ingenting att nämna kön över huvud taget, framför allt i informativa texter som riktar sig till breda målgrupper. Men ibland är könet känt eller till och med viktigt i en text. Till exempel om du vill synliggöra att personer med en viss könstillhörighet är särskilt drabbade av en sjukdom eller om du vet vilket kön personen du beskriver eller kommunicerar med identifierar sig med. Då ska du vara tydlig med det.

När du vill nämna kön ska du dock vara medveten om vad du gör. Du ska till exempel inte anta att du vet vilket kön en specifik person identifierar sig med. När du nämner kön riskerar du också att förstärka föreställningar om vad som är normalt.

Till exempel om du skriver ”kvinnlig läkare” eller ”manlig sjuksköterska”. Då kan det uppfattas som ett undantag från det vanliga, att det är normalt att läkaren är en man och sjuksköterskan är en kvinna och att det är mindre vanligt att det är tvärtom.

”Kvinnligt” och ”manligt” kan också handla om egenskaper oavsett kön. Om du behöver nämna kön är det tydligare att skriva ”en läkare som är kvinna” eller ”en sjuksköterska som är man”.

Det finns flera sätt att skriva när könet är okänt eller oviktigt. Här får du flera olika tips. Variera gärna hur du skriver.

Könsneutrala beteckningar

Skriv Undvik

forskare

vetenskapsman

förtroendevald

förtroendeman

förälder/vårdnadshavare

mamma, pappa

idrottare

idrottskvinna, idrottsman

justerare

justeringsman

lärare

lärarinna, fröken

nya chefen

nye chefen

operasångare

operasångerska

partner

maka/make, flickvän/pojkvän

riksdagsledamot

riksdagsman

talesperson

talesman

tjänsteperson

tjänsteman

Du-tilltal

Att använda du-tilltal är ett vanligt klarspråksråd – och även ett bra könsneutralt alternativ.

”Du kan gå kursen när det passar dig.”

Uppmaningsform

En uppmaning är tydligt, lättläst och aktiverar läsaren.

”Gå kursen när det passar dig.”

Använd plural

Att byta till plural och skriva ”de”, ”dem” och ”deras” är också ett bra alternativ.

”Kursdeltagarna kan gå kursen när det passar dem.”

Hen

Använd gärna pronomenet ”hen” när det passar. Hen är ett könsneutralt pronomen för personer som inte identifierar sig som ”han” eller ”hon”. Det är också ett praktiskt pronomen när könet är oviktigt eller okänt. Det ersätter krångliga formuleringar som ”han eller hon” och ”vederbörande”. Hen böjs inte.

”Kursdeltagaren kan gå kursen när det passar hen.”

A-formen är könsneutral

I svenskan måste vi välja form på adjektiv i bestämd form singular. Det kan antingen sluta på -a eller -e:

  • ”den nya chefen”
  • ”den nye chefen”

Om du inte vet vilket kön personen har eller om det inte spelar någon roll: använd a-formen. Den uppfattas som den könsneutrala av de flesta.

Var medveten om ordningen i dina ordpar

Det ord som placeras först i ett ordpar eller uppräkning uppfattas ofta som viktigare, vilket gör det svårt när du vill vara neutral. Därför bör du vara medveten om i vilken ordning orden kommer, så att det inte alltid är det mest normativa ordet som kommer först. Om du är osäker på i vilken ordning du ska skriva orden för att uttrycka dig neutralt, kan du gå efter bokstavsordning. Det är till exempel vanligare att det står ”män och kvinnor”, trots att k kommer för m i alfabetet.

”Författare till rapporten är Anna Abrahamsson, Sara Ali och William Ek.”