Utmattningssyndrom och patienters reflektioner 10 år senare

Uppdaterad:
Publicerad:

Tio år efter att de fått diagnosen utmattningssyndrom kämpar många fortfarande med kognitiva besvär och att förändra gamla vanor och tankemönster. Men att ta sig tillbaka från utmattning kan också leda till en viktig personlig utveckling. Det är några av slutsatserna från en uppföljningsstudie av personer som tidigare behandlats på Institutet för stressmedicin.

Titel

“Who I Am Now, Is More Me.” An Interview Study of Patients’ Reflections 10 Years After Exhaustion Disorder

Författare

Susanne Ellbin, Ingibjörg H. Jonsdottir, Fredrik Bååthe.

Bakgrund

Institutet för stressmedicin har gjort flera uppföljande studier av patienter som tidigare behandlats för utmattningssyndrom. De visar bland annat att symptom kan kvarstå långt efter att en behandling har avslutats.

För att bättre förstå processen för återhämtning är det nödvändigt att utforska patienternas egna reflektioner kring sin sjukdom. Studier med detta syfte har oftast genomförts tidigt i patienternas behandling, men eftersom utmattningen många gånger är långvarig kan reflektioner från ett senare skede bidra med andra, viktiga perspektiv. I den här studien analyserades därför patienters reflektioner 7–12 år efter att de fick diagnosen.

Mål

Målet med studien var att få en djupare förståelse av patienternas uppfattning av

  • individuella aspekter som kan ha bidragit till sjukdomens utveckling, såsom personlighet och tidigare livserfarenheter
  • faktorer som försvårar och underlättar tillfrisknandet
  • eventuella kvarvarande konsekvenser av sjukdomen.

Metod

20 personer som tidigare behandlats för utmattningssyndrom på Institutet för stressmedicin intervjuades 7–12 år efter att de blivit sjuka. De halvstrukturerade intervjuerna transkriberades och analyserades sedan med induktiv innehållsanalys.

Resultat

Analysen av intervjuerna resulterade i följande tre huvudteman:

”Det handlar om vem jag är” beskriver vad patienterna upplevde som bidragande faktorer till sin utmattning, med fokus på psykologiska faktorer. Bland annat nämndes perfektionism, kontrollbehov och känslomässig instabilitet.

”Att bli ett mer autentiskt jag” beskriver de inre processer som patienterna ansåg viktiga för att bli friska. Det handlade till exempel om ökad medvetenhet om ens egna behov samt olika tankesätt och strategier som varit till hjälp.

”Kampen tar aldrig slut” beskriver hur konsekvenserna av utmattningssyndromet är relevanta i personernas liv i dag. Många kämpar fortfarande för att inte falla tillbaka i gamla vanor.

Studien visar på långvariga konsekvenser av utmattning, till exempel kognitiva problem, mindre energi och en rädsla för att bli sjuk igen. Men patienter beskrev också rehabiliteringen som början på en viktig personlig utveckling mot en sannare självbild. De upplevde detta som en pågående process med högt engagemang och alltför höga egna krav som behövde omvärderas .

Slutsats

Patienter med utmattningssyndrom brottas fortfarande med bristfälliga strategier och olika former av nedsättningar som begränsar deras liv, tio år efter att de fått diagnosen. Sjukdomen upplevdes som psykiskt påfrestande på många sätt. Samtidigt framkom också en del positiva effekter av den inre resa som många hade gjort under behandlingen. En sådan resa tar dock tid, och resultaten av studien understryker vikten av individanpassad vård vid behandlingen av utmattning.  Studiens resultat understryker också vikten av att vara medveten om att många patienter ingår i system av komplexa relationer, i såväl arbetslivet som familjelivet. Detta behöver man ta hänsyn till i arbetet med att förebyggande stressrelaterad psykisk ohälsa.

Publicerat

Frontiers of Psychiatry, 2021