Publikationer stress och UMS

Rapporten är en vetenskaplig kvalitetsbedömning av forskningsprogrammet Rehsam, som syftade till att få fram evidensbaserade behandlingsmetoder vid psykiska och muskuloskeletala problem. Obligatoriska utfallsmått var "total sjukfrånvaro" eller återgång i arbete (RTW) och arbetsförmåga.

Exempel på deltagande studier och resultat

Utfallsmåtten handlar om sjukfrånvaro (RTW), arbetsförmåga och symptom. I rapporten sammanfattas resultaten från 10 avslutade projekt av psykiska problem. Här följer några exempel (tabell 3, sid 35)

• Jonsdottir, Bedömning och träning av kritiska funktioner, patienter med UMS, VGR. Resultat: Ingen skillnad RTW eller arbetsförmåga. Sjukskrivningarna minskade kraftigt både i gruppen med multimodal behandling och gruppen med individanpassad behandling som tillägg, samtidigt som arbetsförmågan ökade.
  Behandling och återgång i arbete, ISM:s Rehsam-studie
• Bejerholm, IESmodell för ett fungerande arbetsliv för personer med depression, Region Skåne och VGR. Resultat: Fler i arbete, Upplevelse av ökad egenmakt, minskad depression.
• Björkelund, MADRS-S och patientcentrerade besök i primärvården, VGR. Resultat: Ingen skillnad i något avseende mellan interventionsgruppen med MADRS-S eller sedvanlig behandling.
• Björkelund, Internet KBT vid måttlig depression i primärvården, VGR. Resultat: Ingen skillnad avseende RTW, depression eller livskvalitet mellan interventionsgruppen som fick Internet KBT och de som fick sedvanlig behandling.
• Forsell, Internetbaserad KBT respektive fysisk aktivitet (REGASSA), Region Skåne med flera, även VGR, Resultat: Ingen skillnad i sjukfrånvaro, arbetsförmåga eller depression mellan grupperna.
  Terapi på nätet och motion kan minska psykisk ohälsa, Lunds universitet

Varför blev det ingen skillnad?

En anledning till att så få studier visar signifikanta skillnader i RTW eller arbetsförmåga mellan de olika rehabiliteringsinsatserna kan vara att även jämförelsebetingelserna ofta inneburit någon form av behandling – ofta multimodal standardbehandling eller någon form av psykoterapi. Dessa har också varit framgångsrika och gett positiva effekter som inte skiljer sig nämnvärt från de specifika interventionerna. De flesta behandlingarna ger symtomlindring vid smärta och psykiska problem.

ISM:s projekt (Jonsdottir), bedömdes av utvärderingen hålla hög vetenskaplig kvalitet. Där jämfördes multimodal standardbehandling med standardbehandling plus en individualiserad tilläggsbehandling. Utvärderingen visade kraftigt positiva effekter i både behandlingsgrupperna för såväl sjukfrånvaro som arbetsförmåga men inga signifikanta skillnader mellan grupperna.

Den internationella kunskapsöversikten som beskrivs nedan visade arbetsplatsens betydelse för återgång i arbete. Av de tre projekt inom Rehsam som använt arbetsplatsintervention med inriktning på psykiska problem, så finns en signifikant skillnad för sjukfrånvaro och en för arbetsförmåga i det projekt som var inriktat på arbetsplatsrehabilitering med nätverksbyggande, stöd och stärkande av egenmakt för personer med depression (Bejerholm). Arbetsförmåga mättes som upplevelse av egenmakt, framtidsoptimism och livskvalitet.

Slutrapportens huvudresultat

• Den tidshorisont som Rehsamprojekten planerades för var för kort: rekrytering av patienter har tagit längre tid än beräknat och uppföljningen bör sträcka sig ett år efter avslutad insats.
• Få projekt har involverat insatser på arbetsplatserna, men resultat talar för att projekt som omfattar insatser på arbetsplatsen är mer effektiva än de projekt som inte genomfört arbetsplatsinterventioner.
• Projekt som bedömts ha högre vetenskaplig kvalitet har också i högre grad kunnat visa på effekter av insatserna.
• Projekten har haft många olika typer av utfallsmått, och många har inte haft tydliga mått på återgång i arbetet, vilket lett till att Försäkringskassan under året fått ett särskilt uppdrag att föreslå mått på återgång i arbete för denna typ av forskning.

Rehabilitering och samordning, FORTE 2017

Intervention för återgång i arbete

Kunskapssammanställning, som baserades på publicerade metaanalyser av den internationella forskningen om interventioner för återgång i arbete (return-to-work, RTW) i samband med psykiska och muskuloskeletala problem, ger en tydlig bild av arbetsplatsförändringars stora betydelse för återgång i arbete. Vid muskuloskeletala och blandade problem var detta tydligt medan det vetenskapliga underlaget för multimodala interventioner mot psykiska problem för RTW eller minskad sjukfrånvaro var otillräckligt för att kunna dra några slutsatser.

Insatser på arbetsplatsen

Insatser på arbetsplatsen handlar om att förbereda den sjukfrånvarande för återgång i arbete, arbetsträning, anpassning av arbetsplatsen och arbetsuppgifterna, arbetsmiljön och ergonomi. Ibland dras slutsatsen att insatserna bör sättas in relativt tidigt men mera specifik information om när man kan förvänta sig de mest positiva resultaten framgår dock inte och systematisk forskning saknas, liksom forskning kring vilka komponenter i de multimodala behandlingarna, förutom insatser på arbetsplatsen, som är mest effektiva.

Återgång i arbete antas sedan vara en naturlig följd av förbättrad hälsa. I vissa fall kan dock återgång i arbete vara olämpligt, till exempel om problemen har orsakats av individens arbetsförhållanden. Här saknas i stort sett forskning men sannolikt är risken för återfall i sjukskrivning förhöjd. I dessa fall krävs att insatser samtidigt görs för att förbättra arbetssituationen.

Intervention för återgång i arbete, Aronsson 2015

Scan Cort

Ett skandinaviskt nätverk (ScanCort) bestående av forskare från Norge, Sverige och Danmark har sammanställt den vetenskapliga litteraturen avseende mätningar av kortisol i saliv och publicerat dessa resultat i en e-bok som är tillgänglig utan kostnad på Bentham Science Publishers hemsida.

Om boken

Boken är baserat på en kritisk utvärdering av existerande litteratur av mätningar av kortisol i saliv med syfte att utvärdera den potentiella nyttan att använda kortisol som markör i olika sammanhang. Boken tar bland annat upp hur olika insamlingar och beräkningar kan påverka tolkningen av hur väl kortisol fungerar som markör i stressforskning.

Boken är indelat i olika kapitel där mätningar av kortisol i saliv har sammanfattas utifrån följande perspektiv; socioekonomisk status, arbetsrelaterad stress, relationen till andra biologiska markörer, upplevd stress och psykologiska faktorer (bemästring, känsla av sammanhang och självkänsla), mental ohälsa (depression, ångest och utmattning/utbrändhet), somatisk ohälsa och sömn.

Resultat

Huvudresultaten är att det finns anmärkningsvärt få relevanta studier publicerade och tillvägagångssättet hur man har mätt kortisol varierar stort.

Vidare så konstaterar författarna att flertalet av de studier som har publicerats visar att det inte finns tydligt samband mellan kortisolmätningar i saliv och de faktorer som har sammanställs i boken. Genomgående resultat från samtliga kapitel är att enstaka mätningar av kortisol inte verkar ha någon större plats i stressforskning och det är först när dynamiska mått används som ett samband mellan kortisol och de faktorer som har studerats kan påvisas.

Exempel på dynamisk mått är s.k. diurnal variation, dvs. skillnaden mellan morgon och kvällsvärde. Detta varierar dock stort och det beror helt på frågeställningen och val av metod (exempelvis antal prov och tid för mätningar), när och hur mätningar av kortisol är användbar i stressforskning.

Slutsats

Att således slentrianmässigt inkludera kortisol som en variabel i studier om stress, bara för att det är enkelt att mäta och för att man har en önskan att mäta biologi, är således inget som författarna till boken rekommenderar.

Kortisol mätning har en plats i stressforskningen men detta beror på sammanhang och frågeställning. Förhoppningen är att resultaten skall kunna vara till stöd för forskare som planerar att använda mätningar av kortisol i sin forskning/praktik.

Bentham e-Books 

Hur har man gjort?

I det här fallet har en s.k. metaanalys gjorts där forskarna har vägt ihop resultat från ett antal studier som innebär att studiepopulationen blir närmare 30 000 personer.

Vad fann man?

Analysen visade att höga krav på arbetet ökar risken att drabbas av depression. Det som är nytt i denna studie är att man har undersökt klinisk depression som utfallsmått och inte bara skattningsskalor som i tidigare analyser.

Läs mer här

Job strain as a risk factor for clinical depression: systematic review and meta-analysis with additional individual participant data, Madsen, Nyberg, Magnusson Hanson och Ferrie, 2017

Psychological Medicine, 2017