Hälsofrämjande åtgärder på arbetsplatsen
Resultatet från denna avhandling är att den självskattade hälsan och sjukfrånvaron i de olika kommunerna var relaterad dels direkt till hur mycket man satsar på konkreta hälsofrämjande åtgärder som riktar sig till individer och grupper och dels indirekt till ledarskapet och det sociala klimatet i verksamheten.
Bakgrund
Sverige har en lång tradition när det gäller arbetsmiljöarbete. Trots dessa framsteg har den arbetsrelaterade ohälsan, som bland annat visar sig i sjukfrånvaro, inte minskat utan snarare tilltagit under flera perioder under de senaste decennierna. Detta gäller i synnerhet anställda inom vård och omsorg där sjukfrånvaron är hög. Traditionellt arbetsmiljöarbete, som enbart inriktas på enskilda individer och fysisk arbetsmiljö, tycks inte vara tillräckligt för att möta den "nya" typen av arbetsrelaterad ohälsa. Det har därför alltmer kommit att kompletteras med hälsofrämjande interventioner riktade till såväl individer, grupper som hela organisationen. Men det behövs mer kunskap om vilka insatser som är effektiva.
Syfte
Det övergripande syftet med avhandlingen var att få fördjupad kunskap om samband mellan hälsofrämjande åtgärder på arbetsplatser och anställdas hälsa, sjukfrånvaro och sjuknärvaro i kommunala vård- och omsorgsorganisationer.
Metod
Detta är en jämförande studie inom vård och omsorg i ett representativt urval av 60 av Sveriges 290 kommuner.
Ett frågeformulär med fokus på ledarskap, organisationskultur och klimat, rollförväntningar, socialt stöd och interaktion, krav och kontroll, distributiv rättvisa, empowerment, hälsofrämjande åtgärder och självskattad hälsa skickades ut till ett representativt urval av 15 871 anställda (undersköterskor, vårdbiträden och personliga assistenter). En annan enkät skickades till förvaltningscheferna och en tredje enkät till beslutsfattare i samma kommuner. Dessutom har registerdata över sjukfrånvaro i de aktuella kommunerna och sektorerna införskaffats.
Resultat
Den självskattade hälsan och sjukfrånvaron i de olika kommunerna var relaterad dels direkt till hur mycket man satsar på konkreta hälsofrämjande åtgärder som riktar sig till individer och grupper och dels indirekt till ledarskapet och det sociala klimatet i verksamheten.
Exempel på hälsofrämjande åtgärder är individuell hälsobedömning, medicinsk hälsokontroll, livsstilinriktad rådgivning, friskvård, stödsamtal individuellt eller i grupp, arbetsmiljöutbildning och arbetsanpassning. Ingen enskild åtgärd framträder som viktigare än någon annan, utan det är bredden i utbudet och i vilken utsträckning det utnyttjas av de anställda som har betydelse.
Slutsats
- Det finns tydliga samband mellan arbetsgivarens sätt att organisera verksamheten och medarbetarnas hälsa och sjukfrånvaro. Både specifika hälsofrämjande åtgärder och sättet att leda och organisera arbetet generellt har betydelse.
- Yttre strukturella faktorer och attityder till när det är acceptabelt att sjukskriva sig har också betydelse, dock utan att reducera sambandet med de interna faktorerna beträffande hälsofrämjande åtgärder, ledarskap och socialt klimat.
- Det finns alltså goda skäl för arbetsgivaren att bedriva ett aktivt och målmedvetet hälsofrämjande arbete både genom individinriktade insatser och genom organisatoriskt stöd. Detsamma gäller ett mer allmänt utvecklingsinriktat och stödjande ledarskap.