Marks kommun

  • Brokvarn med vattenränna
    1 av 13
  • Tingshuset i Skene.
    2 av 13
  • Gårdsplan med sjöutsikt
    3 av 13
  • Reningsverk
    4 av 13
  • Kulturlandskap
    5 av 13
  • Skolbänkar
    6 av 13
  • Gårdsplan
    7 av 13
  • Stenmur
    8 av 13
  • Murad kvarn
    9 av 13
  • Armatur i järn på putsad fasad
    10 av 13
  • 11 av 13
  • Fabrik
    12 av 13
  • 13 av 13
  • Brokvarn med vattenränna
  • Tingshuset i Skene.
  • Gårdsplan med sjöutsikt
  • Reningsverk
  • Kulturlandskap
  • Skolbänkar
  • Gårdsplan
  • Stenmur
  • Murad kvarn
  • Armatur i järn på putsad fasad
  • Fabrik

Det går inte att tala om bebyggelsehistoria i Marks kommun utan att nämna förläggargårdar, textilindustri och så kallade nyckelhålsskônkar. På den här sidan hittar du byggnadsinventeringar och kulturmiljöprogram som Kulturförvaltningen (tidigare Förvaltningen för kulturutveckling, tidigare Västarvet) producerat sedan 1970-talet gällande Marks kommun.

Hur bebyggelsens utveckling påverkats av näringslivet går tydligt att se i de så kallade förläggargårdar som än idag finns kvar på många platser i Marks kommun. Försäljning av hantverk av olika slag fungerade från början som ett komplement till jordbruket på många gårdar i bygden, men blev på vissa platser så pass lönsam att den tog över som huvudnäring. Ett förlagssystem utvecklades för inköp av material till de hemarbetande hantverkarna som producerade varorna och för försäljning och distribution via gårdfarihandlare. Det var framförallt vävning av bomullstyger som var stort i området. I Häggåns dalgång finns ett anmärkningsvärt stort antal bevarade förläggargårdar, det vill säga påkostade gårdar som finansierats av denna typ av verksamhet. Den typiska förläggargården utgörs av ett boningshus i två våningar med sadeltak, ibland med valmade gavelspetsar. De går framförallt att känna igen på att de har ovanligt många fönster. Ofta flankeras gårdarna av två flyglar där själva förläggarverksamheten inhystes. Två fina exempel på förläggargårdar är Källäng i Örby socken och Salgutsered i Kinna socken.

Om förläggargårdarna är ett exempel på den textila hemindustrin får Rydals bomullsspinneri symbolisera den fabriksförlagda textilindustrin som kom att ersätta förlagssystemet. I Rydal finns ett välbevarat bomullsspinneri som anlades på 1850-talet i syfte att förse det närliggande bomullsväveriet i Rydboholm med bomullsgarn. Så småningom växte ett litet samhälle upp kring fabriken och längs bruksgatan. Fabriken var från början vattendriven, men vattenhjulen ersattes snart av ångmaskiner och vattenturbiner. Spinneriet är speciellt på många sätt, det är ett av de äldsta bevarade spinnerierna i landet och den har en mycket välbevarad maskinpark som speglar mycket av den tekniska utvecklingen inom den svenska bomullsindustrin. Idag är spinneriet ett arbetslivsmuseum.

Ett lokalt särdrag är de nyckelhålsformade öppningar som finns på de små utbyggda förstukvistar, eller skônkar, som prydde en del av stugorna i området. Andra rariteter i kommunen är exempelvis krukmakareverkstaden Anjougården i Skene från 1800-talets mitt som sköts av den lokala hembygdsföreningen, samt den välbevarade byn Melltorp öster om Hyssna gamla kyrka som visar hur byar kunde se ut före genomförandet av laga skifte. Melltorp är en oskiftad radby, där gårdarnas placering är intakt. Det vanligaste är annars att gårdarna flyttades ut från bykärnan till nya tomtlägen under 1800-talet.

Allmänt om byggnadsinventeringarna

Om äldre kulturmiljöunderlag

Synen på vilken typ av bebyggelse som anses vara kulturhistoriskt värdefull har breddats sedan 1970-talet. Det gör att kulturmiljöunderlag från 1970- och 80-talen generellt har ett mer begränsat urval än dagens. Till exempel finns den moderna bebyggelsen i allmänhet inte representerad i det äldre materialet.  

Utöver detta kan sådant som tillmättes kulturhistoriskt värde i en tidigare bedömning ha förvanskats idag, framförallt på grund av ovarsamma renoveringar. 

De äldre byggnadsinventeringarna har ändå ett fantastiskt dokumentationsvärde och ger en uppfattning om vilka slags kulturmiljöer och objekt som finns/funnits runtom i Västra Götaland. 

Vadå socknar? 

De flesta byggnadsinventeringar är uppdelade efter de gamla sockenindelningarna. En socken är en äldre benämning på en landsortsförsamling och består av flera intilliggande byar och tätorter kring en sockenkyrka. Inom kulturarvssektorn används sockenindelningarna flitigt och de historiska arkiven är ordnade på detta sätt. 

Från och med den 1 januari 2016 används distrikt som geografisk indelning av kommunerna i Sverige, främst i folkbokföringen och fastighetsregistret. Dessa distrikt motsvarar till stor del de gamla socknarna. 

Karta över Marks 17 distrikt.pdf

Mitt hus består av fjorton pixlar!... 

Kontakta oss om du vill ha en högupplöst version av någon av rapporterna. De äldsta rapporterna saknar bilder på enskilda fastigheter, men originalfotografier från de äldre byggnadsinventeringarna finns i bildarkivet på Kulturlagret i Vänersborg.

Kulturlagret på Vänersborgs museums webbplats

Byggnadsinventeringar & kulturmiljöprogram

Följande byggnadsinventeringar finns hos oss, och kan begäras ut som allmän handling via kultur@vgregion.se.

Kulturhistorisk utredning Häggåns dalgång, Marks kommun 1976.

Kulturhistorisk utredning Sätila och Tostareds socknar 1978.

Viskastigen – en kulturhistorisk undersökning av den äldre vägförbindelsen mellan Kungsäter och Fritsla, 1981.

Kulturhistorisk byggnadsinventering Fotskäl, Hajom och Hyssna socknar 1984.

Kulturhistorisk utredning med förslag till bevarandeåtgärder för Rydal, Marks kommun, 1987.

Kulturhistorisk byggnadsinventering Berghem, Horred, Istorp, Skephult, Surteby-Kattunga, Torestorp, Älekulla, Öxabäck och Öxnevalla socknar, 1988.

Förläggargårdar i Sjuhäradsbygden 2010

Skolor i Mark – Då, nu och i framtiden, 2016

Fritidslivets byggnader och miljöer i Marks kommun, 2016

Omsorgens byggnader – fattigstugans resa in i modern tid. Inventering i Marks kommun, 2016