Gabriella Gloria

Handledare: Ulla Nygren, Leg. Arbetsterapeut, Med. Dr. Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering. Umeå Universitet. Inger Berndtsson, Leg- Arbetsterapeut, Fil. Dr., Docent i pedagogik. Institutionen för pedagogik och specialpedagogik, Göteborgs Universitet.

”Jag behöver inte fokusera och använda den lilla syn jag har kvar. / …/ I och med att man nu blir mer avslappnad så blir ju även hörseln avslappnad. Då kan jag uppfatta ljud som jag inte har tänkt på innan.”

”Jag vågar vara JAG mer i dag än…jag bryr mig inte så mycket, eller jag ser inte mig själv så liten, om du förstår vad jag menar.”

”Och att kunna vara förälder på ett bra sätt.”…….”Alltså bara den känsla att kunna göra saker och ting som en annan förälder kan göra men jag gör det med min hund istället för en bil.” 

”Det var...det var friheten att kunna resa på mig och gå ut när jag ville. Inte när någon annan kunde komma och hjälpa mig.” 

”Jag säger det så ofta. Det är så jädra gott med hund för då…Det här ekipaget syns. Vi tar plats.  Det är en lång och en kort. Och bred.”

^Bakgrund

Att leva med dövblindhet innebär oundvikliga livsomställningar som påverkar delaktighet i mycket stor omfattning. Forskning visar att aktiviteter och socialt liv begränsas påtagligt vilket får negativa konsekvenser på välbefinnande samt fysisk, psykisk och psykosocial hälsa. Personer med dövblindhet behöver gång på gång anpassa och förändra sin livssituation. Detta för att känna tilltro till sig själv och sina egna förmågor, finna kärnan i sin identitet och justera sin självbild efter nya omständigheter. Studiens syfte var att belysa levda erfarenheter av ledarhund som hjälpmedel bland personer med dövblindhet.

^Metod

Sex stycken individuella intervjuer genomfördes där samtliga deltagare hade förvärvad dövblindhet. Materialet analyserades utifrån ett hermeneutiskt förhållningssätt med en livsvärldsfenomenologisk ansats.

^Resultat

Resultat och diskussion vävs samman utifrån tre huvudteman; Att ta livet i anspråk, Att bygga broar och Att vara i relation. Den egna livssituationen anpassas och förändras samt att upplevd delaktighet i vardagligt liv främjas när ledarhunden används som hjälpmedel vid orientering och förflyttning. Den egna livssituationen är också av stort avgörande för om en ledarhund kommer att fungera som ett hjälpmedel i vardagen. Vid klinisk implikation för bedömning och utformning av insatser gällande orientering och förflyttning för personer med dövblindhet behöver detta tas i beaktande.