Utmattade patienter blir friskare med fysisk aktivitet
Fysisk aktivitet är sedan tidigare en erkänd behandlingsmetod vid psykisk ohälsa. Eftersom den har starkt vetenskapligt stöd vid behandling av mild till måttlig depression har man på ISM fokuserat på att forska kring metodens effektivitet vid behandlingen av patienter med utmattningssyndrom.
– När diagnosen stressrelaterat utmattningssyndrom etablerades fick vi i uppdrag att samla så mycket kunskap och information vi kunde få kring den här patientgruppen. På vår patientmottagning gjorde vi bland annat upprepade tester för att ta reda på om en ökad dos av fysisk aktivitet över tid skulle kunna ha betydelse för ett snabbare tillfrisknande och ett bättre mående hos den här gruppen patienter säger Agneta.
Effekten av fysisk aktivitet för just denna patientgrupp, har hittills varit relativt dåligt undersökt. Internationellt har diagnosen ännu inte accepterats, utan patienter med utmattningssyndrom får ofta diagnosen "burnout" istället. Vid utmattningssyndrom påverkas patienten mest av fysisk och psykisk trötthet och kognitiv nedsättning.
Många fördelar och få biverkningar
– Vid fysisk aktivitet påverkas samtliga kroppens funktioner på flera olika sätt. För att uppnå normal fysiologisk funktion måste man varje dag ha "i sig" ett visst mått av fysisk aktivitet. För en sjukdomsförebyggande effekt behöver man en större mängd och för att få behandlingseffekt ännu lite mer, förklarar Agneta.
Fördelarna med att fysisk aktivitet är många och biverkningarna väldigt få. Det enda negativa är att patientgruppen utmattade kan ha svårt att hålla sig till en "lagom dos" över tid och ibland finns risken att man överdoserar. Det kan man få betala med ökad trötthet och ibland även med ökad ångest.
Rätt dos och tid för återhämtning ger goda resultat
Fysisk aktivitet ska behandlas som vilket läkemedel som helst. Ett läkemedel tar man ju inte som man själv vill, utan ett läkemedel ordineras efter vad man vill uppnå. För ett förebyggande syfte ordineras en viss dos. För att behandla ges en annan. När det gäller dosen av fysisk aktivitet gäller samma resonemang. För personer med utmattningssyndrom innebär en optimal dos en promenad i måttlig till rask takt 45 min 4-5 dagar per vecka. Patienten kan själv tillsammans med sin läkare eller fysioterapeut reglera dosen genom att till exempel öka intensiteten.
– Det tar ofta lång tid att uppnå den optimala dosen. Man startar på den nivå som patienten befinner sig. Vi är i vår rekommendation intresserade av att personer som "gått in i väggen" ska bli långvarigt och hållbart friska därför används metoden på samma sätt som en "vanlig medicin", säger Agneta.
Återhämtningen för patienter med utmattningssyndrom som ordinerats fysisk aktivitet är A och O för att få effekt av behandlingen. Den kan bestå i vad som helst som patienten gillar och som triggar vårt lugn- och ro-system.
– Det går att motivera patienter med både utmattning, depression och ångest till att följa våra rekommendationer. Behandlingen ingår nu som standard behandling på många primärvårdsenheter i Västra Götaland och runt om i landet och kan med fördel rekommenderas för alla grader av stressrelaterad ohälsa, avslutar Agneta.
Hör Agneta själv berätta om vad ISM har bidragit till när det gäller fysisk aktivitet och stressrelaterad ohälsa och vad man forskar på just nu.