Referat av "Den otyglade skönheten: 5 saker konsten vet om demokratin"

I konsten tolkar samhället sig själv och sina möjligheter. Önskar vi att demokratin ska bestå även under kris och krig, bör vi skapa goda förhållanden för konsten och kulturen. Bokens grundtanke är att estetiska uttryck är kunskapsinstrument i egen rätt. De vet något om samhället och demokratin som undgår andra kunskapsformer, till exempel journalistik, historieskrivning och samhällsvetenskap.

Varför fantasin är en demokratisk kraft: 

Konsten erbjuder alternativa världar och perspektiv. Vi stimuleras att inte bara drömma oss bort till något annat men också att tänka oss att världen skulle kunna vara annorlunda, vi skulle kunna vara annorlunda. Vi lär oss att se andra lösningar, möjligheter och utvägar. En verklighet som bannlyser fantasin gör invånarna inskränkta och instängda.

Hur ett demokratiskt ting fungerar:

Ett konstverk, oavsett konstart, är ett ting i betydelsen ett objekt. Men i ordets ursprungliga bemärkelse är det samtidigt ett demokratiskt ting, alltså som ett rådslag där olika samhällsmedborgare samlas runt en gemensam fråga. Om konsten med hjälp av fantasin kan representera världen och livet som det kunde vara har konsten också förmågan att visa upp samhället så som det uppfattar sig själv.

Varför demokratin är gränsöverskridande:

Traditionella synsätt ser gränser som sorteringslinjer för att reglera människors rörelse och fördela resurser och privilegier. Dessa synsätt betraktar gränser från en avlägsen och överordnad position. Konstens roll, enligt författaren, är att visa människors verkliga erfarenheter av gränser. Den demokrati som går utöver den snävt representativa är något vi håller gemensamt och som håller oss samman.

Varför varje representationssätt förråder demokratin:

Konsten är det medium som fortast pekar ut den representativa demokratins tillkortakommande, men också det som snabbt bidrar till dess förnyelse. Genom att konsten inte talar å andras vägnar, utan är performativ kan den synliggöra de enskilda röster som inte representeras, de som hamnade utanför. Det är bara om konsten är fri som den kan spegla ett läge som finns och frilägga det som inte är bra. Då ges demokratin en chans att utvecklas.

Hur man kan stå emot fascismen:

Om man lägger ihop de föregående kapitlens genomlysning av hur en fri konst leder demokrati förstår man att den därmed är ett medel att stå emot fascismen. Om konsten bara bekräftar det läge som makten vill ha är den fascistisk och tvingar till likriktning. Genom fantasin pekar konsten på att det inte är säkert att det här samhället eller den här världsordningen är det bästa, det skulle också kunna vara på ett annat sätt. Konsten kan lyfta ett ämne och skapa debatt – vilket också är en av demokratins grundvalar. Den har också förmågan att lyfta in en röst som aldrig hörts eller ett samband som aldrig uppmärksammats, och konsten bryr sig inte om gränser.