Hallå där Ellen Spens, scenkonstnär och projektledare på Kollaborativet

Vad är Kollaborativet? 

- Vi är en scenkonstgrupp som jobbar med sinnlig scenkonst för och tillsammans med barn och unga med olika funktionsuppsättningar. Det är en väldigt bredd av barn och unga som vi möter och vissa projekt är inriktade på att nå de barn där utmaningarna är som störst. Uttrycket som vi använder är alltid sinnligt, det är bortom ord och handlar mycket om visuella, taktila och auditiva uttryck. Det finns oftast ingen röd tråd eller narrativ som man ska begripa på ett intellektuellt plan.

Ett av era projekt heter Vintergatans bibliotek och är upplevelser anpassade för bibliotek. Hur kan ett besök av Vintergatans bibliotek se ut på ett bibliotek?

- I biblioteksformatet har vi jobbat mycket utifrån biblioteket som spelplats med ett tematiskt innehåll kring biblioteket, språk och berättande. Vi har ställt frågan vad ett sinnligt bibliotek skulle kunna vara, och funderat kring hur man kan öppna upp för att språket också kan innefatta det vi brukar kalla för ”extraspråkliga” intryck och uttryck? Många barn som vi möter kommunicerar inte främst verbalt.

-  Vi brukar bygga upp en slags installation där det finns olika möjligheter till interaktion. Det är tre aktörer från Kollaborativet som jobbar i Vintergatan bibliotek och de möter barnen och jobbar också med de lite ovanliga böckerna som finns där. Vi har exempelvis jobbat med ett slags påhittat ”gonkospråk” som man lyssnar till i stora boklådor. ”Gonkospråket” har en form av berättande i rösten som man känner igen, men det har ingen betydelse eller begriplighet på det sättet. I Vintergatans bibliotek finns också en hörna där man bara kan hänga och ta det lugnt.

Hur skapar man en upplevelse som blir så bra som möjligt för den här målgruppen?

- I våra produktioner jobbar vi samskapande med barn, unga, anpassad skola och specialförskola eller i dialog med familjer eller korttidsboende. Det är alltid en samskapande process för att kunna förstå vad som fungerar i det konstnärliga mötet och hur stunden kan bli så gynnsam som möjligt för barnet.

- Vi provat Vintergatans bibliotek med familjer med barn med funktionsnedsättning men också ute på biblioteken. I höstas besökte Vintergatans bibliotek tre bibliotek i Skåne i ett arrangemang som Bibu scenkonstbiennal stod för. Det samarbetet kommer även att finnas med som ett seminarium på Bibu scenkonstbiennal som arrangeras i Helsingborg i slutet av maj.

Nu ska ni utöka arbetet med Vintergatans bibliotek till att även innefatta skolbibliotek – berätta!

- Ja, vi presenterade en idé om skolbibliotek för Valdemarsro anpassade gymnasium i Malmö och de gick i gång på den. Syftet är att ställa sig frågan vad ett skolbibliotek skulle kunna vara utifrån de här elevernas förmågor, intressen eller deras sätt att kommunicera. Vår förhoppning är att tänka lite nytt kring skolbiblioteket utifrån de här eleverna. I slutet av året kommer vi att bygga upp Vintergatans bibliotek som installation i biblioteket på Valdemarsro.  

- Kollaborativet kommer att finnas på plats vid flera tillfällen, men vi tänker också att skolan kommer att ta egna initiativ. Man kan till exempel fundera kring hur olika elevgrupper skulle kunna mötas på nya sätt i skolbiblioteket, hur kan man se på berättande på nya sätt eller om man kan använda det som en annan typ av lärmiljö inom skolans undervisning. Exakt vad som kommer uppstå vet vi inte, men utgångspunkten är att det handlar både om skolbiblioteket och den hur den konstnärliga gestaltningen av ett skolbibliotek skulle kunna se ut. Det här ett försök för att eleverna ska känna att ”här hör jag också hemma och hit vill jag komma tillbaka”.

Du som jobbar med att barn och unga med funktionsnedsättningar ska kunna ta del av konst- och kulturliv på samma sätt som alla andra – vilka insatser tycker du behövs? 

- När man jobbar mot barn och unga med funktionsnedsättning är det tydligt att bakgrundsarbetet är viktigt för att mötet ska bli så bra som möjligt. Man behöver ha en tålmodig nyfikenhet och fråga, ”vad behöver ni för att komma och delta”. Det kan handla om enkla saker som tidsjusteringar som kan underlätta för skolor och familjer. En del familjer har inte alltid goda erfarenheter av kulturupplevelser de gått på och där behöver man bjuda in flera gånger och skapa relationer.  

-  Vi upplever att biblioteken har visat ett stort intresse att göra anpassningar för att inkludera fler. De här pilotprojekten behövs för att sätta saker i rörelse och relationer med skolor och familjer behöver hela tiden ombesörjas för att det ska hända någonting i ett längre perspektiv. I ett större perspektiv saknar fortfarande de allra flesta offentliga platser tillgängliga toaletter med lift och plats för brits, det gäller tyvärr även biblioteken. Men på det stora hela vi upplever att det finns en god rörelse framåt om man jämför med för ett antal år sedan.

Text: Annsofie Andersson

Läs om ny metod som ska stärka barn att samtala om film- och spelupplevelser här 

Läs om hur unga biblioteksutvecklare formar framtidens bibliotek i Örebro här

Läs Mitt biblioteksminne med Tuva Novotny här