Att anmäla

Här kan du läsa om skyldigheten att anmäla till socialtjänsten vid misstanke om att ett barn far illa, hur anmälan till socialtjänsten går till och ytterligare information för den som känner oro inför att göra en anmälan.

Skyldighet att anmäla till socialtjänsten

Personal inom tand-, hälso- och sjukvården omfattas av skyldigheten att genast anmäla till socialtjänsten när de i verksamheten får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa, enligt 14 kap. 1 § Socialtjänstlagen. Med barn menas alla som är 0–18 år. Alla verksamheter inom tand-, hälso- och sjukvård (oberoende av om verksamheten riktar sig till barn eller inte) omfattas av denna bestämmelse. Redan vid en misstanke har tand-, hälso- och sjukvårdspersonalen skyldighet att anmäla. Du som tand-, hälso- och sjukvårdspersonal ska utgå från de iakttagelser och den bedömning som du gör. Även svårbedömda eller obestyrkta uppgifter ska anmälas om de tyder på att ett barn kan behöva stöd eller skydd från socialtjänstens sida.

Barn far illa när de utsätts för fysiskt eller psykiskt våld, sexuella övergrepp, kränkningar eller fysisk eller psykisk försummelse. Barn far även illa av att bevittna/uppleva våld mot närstående. Att personal har kunskap om anmälningsskyldigheten är en förutsättning för att barn som far illa ska få skydd, stöd och behandling.

Du hittar blanketten för orosanmälan till socialtjänsten under Material. 

Så gör du en anmälan till socialtjänsten

Gör alltid en skriftlig anmälan. I en akut situation kan det vara nödvändigt att göra en anmälan per telefon först som sedan bekräftas skriftligt. Vid brott mot barn enligt Brottsbalken kapitel 3, 4, 6, 12 samt Lag (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor, rekommenderas möjligheten att också parallellt göra en polisanmälan. Då har polisen större möjlighet att skyndsamt utreda brottet. 

Vid akuta ärenden där anmälan till socialtjänsten sker per telefon före det sker skriftligt gäller följande: Under vardagar på kontorstid kontaktas socialkontoret i respektive kommun/stadsdel. Efter kontorstid på vardagar och på helger kontaktas socialjouren.

Som professionell kan du inte göra en anonym anmälan till socialtjänsten.

Socialstyrelsen har gjort en film som heter "Till dig som är anmälningsskyldig". Den är 9 minuter lång.

Filmen: Till dig som är anmälningsskyldig 

Information till förälder/vårdnadshavare och barn

Om information om anmälan till socialtjänsten kan ges till föräldrar är det oftast lämpligt att den som gör anmälan informerar förälder/vårdnadshavare om varför anmälan görs. Barnet bör ta del av information utifrån ålder och mognad, när det bedöms som möjligt utifrån skyddsaspekten.

Ge inte information till föräldrar om anmälan gäller att det finns misstanke om att barn utsatts för brott enligt Brottsbalken kapitel 3, 4 och 6 eller lag (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor – där någon förälder, eller annan närstående person till barnet, är misstänkt förövare. I dessa fall kan socialtjänst eller polis konsulteras.

Är du orolig inför att anmäla?

Ofta tvivlar den som anmäler på om det är det bästa för barnet och kan känna oro för hur föräldrarna ska reagera. Om det finns en hotbild kan du som tand-, hälso- och sjukvårdspersonal känna obehag över att göra en anmälan till socialtjänsten. Oavsett hotsituation har du en skyldighet att anmäla, det är därför viktigt att du som gör anmälan får stöd i denna situation. Rutiner och kollegialt stöd är viktigt. Din ansvariga chef bär ansvar för att rutiner finns inom arbetsgruppen. I ärenden där det finns risk för hot om våld mot personal kan flera personer som iakttagit det anmälda förhållandet skriva under en gemensam anmälan. Ansvarig chef kan också skriva under. Vid hot kan polisen behöva bli inkopplad direkt och eventuellt en polisanmälan göras.

Ibland omfattar en misstanke om att ett barn far illa också en misstanke om att barnet utsatts för ett brott. Då kan det vara aktuellt för dig som gör en anmälan till socialtjänsten att också göra en anmälan till polisen, enligt Brottsbalken kap. 3, 4, 6 eller lag (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor.

Tand-, hälso- och sjukvården har inte en skyldighet, men en viktig möjlighet, att göra en polisanmälan parallellt med en anmälan till socialtjänsten. Det är aktuellt vid misstanke om exempelvis brott mot liv och hälsa, såsom kroppsskada eller misshandel till exempel, brott mot frid och frihet (inklusive barn som bevittnar våld), sexualbrott eller brott som avses i lagen med förbud mot könsstympning av kvinnor.

Socialtjänst och polis kan behöva göra parallella utredningar vid misstanke om brott mot barn, eftersom de myndigheterna har olika ansvarsområden. Det kan underlätta myndigheternas arbete om du som gör en anmälan till både polis och socialtjänst talar om för myndigheterna att du har gjort en anmälan till båda. Efter anmälan bedömer rättsväsendet om ett brott mot ett barn har begåtts. Ansvaret för att bedöma och tillgodose barnets behov av skydd ligger hos Socialnämnden.

När det gäller misstänkt brott mot barn behöver du rådgöra med socialtjänst, polis eller åklagare om det är lämpligt att informera barnet eller förälder/vårdnadshavare om att en polisanmälan är gjord. Vid misstanke om att ett barn har varit utsatt för brott av en närstående kontaktar du omgående socialtjänsten. Förövaren kanske fortfarande bor med familjen eller har umgänge med barnet. I dessa fall informe­ras inte föräldrarna om din anmälan.

För ytterligare information om polisanmälan, ring 114 14. En polisanmälan kan lämnas muntligt eller skriftligt.

Hälso- och sjukvårdspersonal har möjlighet att lämna uppgifter vidare till polisen vid risk för allvarligt våld i nära relationer, i enlighet med OSL 10 kap. 18c§. Syftet med uppgiftslämnandet är att förebygga allvarligt våld mot en närstående.

Bakgrund

Bakgrunden till denna möjlighet är att hälso- och sjukvården är den samhällsaktör som flest förövare och offer för dödligt våld i nära relationer har kontakt med före dådet. Förövarna söker ofta vård för psykiatriska tillstånd eller missbruksproblematik hos vårdcentralen, psykiatrin eller beroendevården. Genom att lämna uppgifter till polisen har hälso- och sjukvårdspersonal alltså möjlighet att ingripa innan våldet blivit så pass allvarligt att det är dödligt.

Vem kan uppgifterna komma från?

Uppgifterna kan antingen komma från den som riskerar att utöva, eller den närstående som riskerar att utsättas för, allvarligt våld. Det kan vara en nuvarande eller tidigare partner, ett barn, en förälder till ett vuxet barn eller ett syskon.

Vilka brott kan det handla om?

Det våld det ska finnas risk för är brott som ger minst ett års fängelse och som finns i kapitel 3, 4 eller 6 i Brottsbalken. Exempelvis mord, dråp, grov misshandel, grov fridskränkning, hedersförtryck, olaga frihetsberövande eller våldtäkt mot barn eller vuxen.

När får uppgifterna lämnas till polisen?

Uppgifterna får lämnas ut om:

1. det på grund av särskilda omständigheter finns risk för allvarligt våld,
2. uppgiften kan antas bidra till att förhindra brottet, och
3. det inte är olämpligt att uppgiften lämnas ut.

Hälso- och sjukvårdspersonal ska göra en riskbedömning utifrån de omständigheter man fått berättat för sig. Det kan exempelvis handla om att man fått veta att en person utövat våld mot en närstående, att det finns ett beslut om kontaktförbud eller att det finns tecken på att våldet eskalerat.

Det krävs inte att uppgiften med säkerhet kan förhindra brottet, utan det är tillräckligt med ett antagande att uppgiften hälso- och sjukvårdspersonal lämnar, tillsammans med andra uppgifter som polisen har, kan bidra till att förhindra brottet.

Innan uppgifterna lämnas ut ska hälso- och sjukvårdspersonal ta ställning till om det är olämpligt att uppgifterna lämnas ut. Det kan vara att uppgiftslämnandet påverkar förtroendet för hälso- och sjukvården negativt, att det försvårar pågående eller planerade vårdinsatser eller att det inte är förenligt med närståendes intressen.

Vilka uppgifter får lämnas ut?

Hälso- och sjukvårdspersonalen bedömer vilka uppgifter som lämnas ut. Det kan vara:

• vem som kan komma att begå brott
• vem som riskerar att utsättas
• var de uppehåller sig
• omständigheterna som ligger till grund för riskbedömningen
• familjeförhållanden
• missbruksproblematik
• psykisk ohälsa

Man får inte lämna ut konkreta uppgifter om brott som redan begåtts med lägre minimistraff än ett års fängelse. Exempelvis dokumentation som styrker brottet. Dock får man berätta om brotten för polisen i mer allmänna ordalag.

Vad händer sen?

Efter att hälso- och sjukvårdspersonalen lämnat uppgifterna till polisen är det polisens uppgift att bedöma risken för allvarligt våld och vilka brottsförebyggande åtgärder som bör vidtas. Exempelvis att ingripa i en konkret situation, skydda den våldsutsatta eller informera våldsutövaren om stöd för att sluta utöva våld.