Uddetorpselever på vift i Nederländerna: ”Ta chansen, detta är något du aldrig kommer ångra”

Att åka utomlands till varmare breddgrader är något många gärna vill göra och tänk att elever faktiskt kan få den möjligheten genom sin gymnasieutbildning. Här strax utanför den lilla staden Skara ligger Naturbruksskolan Uddetorp där elever från olika delar av Sverige samlas för att gå på ett gymnasium där deras brinnande intresse för lantbruk blir halva utbildningen.

Det var fem elever i årskurs tre med inriktning växtodling som fick chansen att genomföra praktik utomlands. Skolan samarbetar med programmet Erasmus+ i Nederländerna som gör det möjligt för både elever och personal att få praktisera utomlands. Samarbetet gör så att Uddetorps elever och personal kan få möjlighet att åka till Nederländerna samtidigt som elever och personal därifrån har chansen att få komma hit och observera hur Sveriges lantbruk ser ut.

Julia Andersson är en engagerad och driven tjej som går växtodling på Naturbruksskolan Uddetorp. Hon har tidigare haft praktik på mjölkgården ”Flogens Ekomjölk” utanför Falköping samt haft praktik på växtodlingsgården ”Barsebäcks gods” i vackra Skåne.

Jag har för en stund sedan suttit ned med Julia i soffan utanför matsalen på självaste Uddetorp. Vi tog varsin varm kopp kaffe och samtalade om henne och hennes upplevelse på utlandspraktiken. Hennes inställning om att prata om praktiken var god. Jag började att fråga henne om vad det egentligen var som fick henne att vilja göra en tre veckors praktik i Nederländerna. Julia berättar att hon kände att hon ville testa något nytt och testa sina vingar. Möjligen att skaffa nya erfarenheter som kan vara till nytta i framtiden var också en faktor som gjorde henne intresserad av möjligheten.

Jag ställer frågan till henne om hur det var att bo i Nederländerna och hos en helt främmande familj. Julia förklarar att hon bodde hos en värdfamilj under hela praktiken. Det var pappan i familjen som var hennes handledare.

– Det var jätteläskigt till en början och särskilt första dagen. Det var ju en helt ny kultur och en familj jag inte kände. Dock var det riktigt jobbigt att lämna värdfamiljen och åka hem till Sverige igen. I början var det svårt att kommunicera med varandra så lite teckenspråk och gester med händerna blev det. Men holländarna var typ lika dåliga på engelska som oss svenskar, säger Julia med glimten i ögat.

Om man ser det från ett utbildningsperspektiv, tror du att du har fått nya erfarenheter som gynnar dig i de andra skolämnena utöver växtodlingen?

– Ja, det skulle jag absolut säga och då framför allt i engelskan då jag konstant har pratat engelska i tre veckor. Men även samhällskunskap då jag har testat på att leva i ett annat land med en helt annan kultur och ett annat system i landet. Såklart har jag också fått massa nya erfarenheter inom och växtodlingen också.

Vad Julia beskriver det som så verkar det som att den här resan inte bara var ett minne för livet utan även en stor erfarenhet för bland annat framtida jobb. Hon berättar mer om lantbruket i Nederländerna.

– Den största skillnaden mellan svenskt och holländskt lantbruk var att det inte fanns någon sten på åkrarna samt säkerhetstänket med hur man hanterar kemikalier vid sprutning, berättar Julia.

Skulle du kunna tänka dig att jobba utomlands efter studenten?

– Ja, att jobba utomland hade nog varit jättekul men det hänger mycket på om jag vågar.

Personligen går jag själv i ettan på Naturbruksskolan Uddetorp och tänker   mycket kring vart jag vill ha min APL precis som alla andra ettor och tvåor på skolan. Julia uttrycker under intervjun att hon verkligen skulle rekommendera andra att göra en liknande resa. Hon säger att det säkert kommer vara lite otäckt och pirrigt, men det kommer vara värt att göra det i längden.

– Ta chansen detta är något du aldrig kommer ångra!

Under praktiken i Nederländerna fick Julia vara på en växtodlingsgård och utföra en del jordbearbetning samt vara med under potatisskörden. Hennes gård hade traktorer av äldre modeller men Nederländerna är inte ett land med bara gamla traktorer och redskap.

– De är mer med i utvecklingen än vad jag trodde de skulle vara då det fanns en blandning av både nya och gamla redskap och traktorer i Nederländerna. Det var väldigt lärorikt att få se att det fanns både och, säger Julia.

Hon var även i väg och gjorde studiebesök på de andra treornas gårdar under de tre veckorna för att få se hur deras gårdar var. De träffades ibland på kvällarna för att bara umgås eller för att gå ut, äta och upptäcka staden tillsammans.                                                       

Jag ställde även frågan om hur det var att vara tjej på lantbruket i Nederländerna. Tyvärr beskriver hon att det bemötande hon fick inte var så bra. Personalen på gårdarna hälsade bara på de andra fyra treorna som var killar medan hon inte ens fick ett hej. Hon fick inte vara med i diskussioner eller vara med och köra maskiner för att hon var tjej. Julia säger att det verkar som att de har ett ganska gammalmodigt tänk om kvinnor inom jordbruket.

– Till skillnad från Holland så har vi kommit mycket längre här i Sverige med synen på kvinnor inom lantbruket, säger Julia och förbereder sig att svara på den sista frågan i intervjun.

Vad var det roligaste med resan?

– Det roligaste var att få se miljön och att gå i en holländsk mataffär tycker jag. Även att se kulturen och vad man brukade äta. En sak jag la märke till var att de åt strössel på mackorna och att maten var väldigt sötad.

Julia verkar ha upplevt många med- och några motgångar, men som jag kan tänka mig gör allt detta henne till en mer erfaren person, vilket säkert kan vara bra inför framtidens jobb. ”En resa för livet”, säger Julia det allra sista när jag bad henne att förklara praktiken med en mening.

Text: Klara Andersson, elev på Naturbruksskolan Uddetorp