Intervju med stenkonservator Carin Pettersson

Vad gör egentligen en stenkonservator?

– En stenkonservator jobbar med att ta hand om konstnärligt bearbetad sten, stenobjekt som på olika vis är kulturhistoriskt intressanta. Materialmässigt innebär det till exempel objekt av olika bergarter, samt i gips och betong. Jag jobbar även med porslin och glas. Typiska uppdrag kan röra gravstenar, skulpturer eller arkitekturbunden sten som exempelvis ornament av olika slag.

Hur gick tankarna när du tog dig an den här uppgiften med dopfunten?

– Jag tyckte att det var spännande att göra något som jag ju aldrig gjort förut. Dessutom var det lockande med det medeltida materialet, jag tycker väldigt mycket om täljsten som ju också är lokalt anknuten till just Dalsland. Det känns fint att jag fått lov att använda originaldelarna så att de får komma hem till Dalsland igen och användas för dop på nytt.

Hur har bygget gått till?

– Jag har velat skapa något troget originalet, men att man samtidigt ska kunna se att det är en nutida konstruktion med originaldelarna i. Tanken är också det ska vara möjligt att plocka ut originalbitarna igen, ifall någon skulle vilja forska närmare på dem i framtiden. Men det har inte varit helt självklart från början hur jag skulle göra, jag har fått metodutveckla under arbetets gång med en stor respekt för originaldelarna.

Jag valde att bygga dopfunten i gips, som har en del gemensamt med täljsten. Båda är bergarter som finns naturligt, enda skillnaden är att mitt gips är industribränt. Gips och täljsten ligger båda två på en 2:a på Mohs hårdhetsskala, de är alltså båda två supermjuka och har hyfsat samma egenskaper. Jag älskar gips! Har till och med skrivit ett examensjobb om det. Det är ett otroligt häftigt material som man båda kan gjuta med, skulptera i likt lera då det är i sin mjuka fas under cirka 10 minuter, hacka i och slipa fram former. Dessutom är det billigt och kan bli riktigt starkt bara man armerar det väl.

Hur har det gått att jobba med skissen från 1800-talet?

– Den har varit till stor hjälp, men man har också fått slita sitt hår över måtten på den. Jag hade så pass mycket kvar av originalbitar från bottenplattan att jag utifrån deras mått kunde lista ut ungefär vad som skulle gälla för resten. Måtten på skissen stämde inte överens med det som framkom då delarna av bottenplattan sammanfogades med varandra, det skiljde på över 10 centimeter. Bottendelens mått borde ju vara lika med cuppans* mynningsmått, då formen på cuppan var med raka kanter med en i det närmaste rät vinkel mot bottenplattan. Vi visste inte vad det kunde bero på, måtten var i aln men stämde inte med varandra. Kan det finnas en riksaln, en lokal Dalslandsaln…?

I samråd med förvaltningens arkeologer fick vi utgå ifrån att konstnären i alla fall fångat formen rätt. Vi blev alltså tvungna att välja mellan korrekta mått eller korrekt form, och då fick formen vara överordnad eftersom vi ju ändå hade de två stora bottenbitarna klara. 

I gipset har jag därefter ristat och karvat med kniv för att få fram ett mönster som ska få det att mer likna täljstensmönstret på originaldelarna. Jag har även täljt fram en del av repstaven som går runt kanten på cuppan. Vissa delar av repstaven** är gjuten efter originaldelen med mönstret på och pålimmad.

Är du nöjd med ditt bygge?

– Jag är stolt och glad, tycker det blev bra! Det är ju lätt så när man gör en rekonstruktion att det kan se lite si och så ut, det kan vara en jobbig process där man undrar hur slutresultatet egentligen kommer bli, men jag är nöjd med hur den blev och att den är klar.

Jag har ju rötter i Åmål så det blir nog en tur upp till Edsleskog med familjen i sommar för att beskåda den och se hur den blev på plats i kyrkan. Jag hoppas den ska få leva ett långt liv uppe i Edsleskog!

*cuppan är själva ”skåldelen” på dopfunten
** mönstret kring dopfuntens övre kant

Besök dopfunten!

Dopfunten finns från och med den 10 juli att beskåda i Edsleskogs kyrka. Klicka här för att komma till Svenska kyrkans hemsida och se besökstider för deras sommaröppna kyrkor.