Diagnostik
Samsjuklighet och tillstånd som liknar bipolär sjukdom
Emotionellt instabil personlighetsstörning
Utredning
Bipolärmottagningen på Sahlgrenska Universitetssjukhus erbjuder strukturerad utredning för att avgöra vilken diagnos som bäst förklarar personens lidande och problem. Ibland är det svårt att fastställa svängningar i stämningsläget handlar om bipolär sjukdom. Det är viktigt att noggrant utreda sjukdomsförlopp och symtom för att rätt behandling skall ges eftersom de behandlingar som erbjuds är utprovade för specifika sjukdomstillstånd. Vid en utredning av bipolär sjukdom på bipolärmottagning träffar patienten först och främst en läkare. Patientens berättelse om symtom, sjukdomsförlopp och tidigare journaler ligger till grund för psykiaterns bedömning.
Information från närstående är av stort värde för att diagnosen ska bli rätt. Vidare används en rad frågeformulär för att kartlägga symtombilden, men också för att utreda andra psykiatriska tillstånd som är bra att känna till vid behandlingen av bipolär sjukdom. Vissa psykiatriska tillstånd kan också förväxlas med bipolär sjukdom. Alla nya patienter med fastställd bipolär typ I eller II erbjuds också en kartläggning av kognitiv funktionsnivå, magnetkameraundersökning av hjärnan och ryggvätskeprov, även kallat lumbalpunktion. Dessa undersökningar görs främst för att utesluta andra orsaker till symtomen. Mottagningen har en omfattande forskningsverksamhet som tillvaratager information som samlats in under utredningsskedet – i de fall patienten godkänt det.
Samsjuklighet och tillstånd som liknar bipolär sjukdom
Att ha svängningar i stämningsläget och aktivitetsnivå är inte unikt för bipolär sjukdom. Det två vanligaste tillstånden som ger upphov till liknande symtom som bipolär sjukdom är ADHD och emotionellt instabil personlighetsstörning. Dessa diagnoser kräver som regel annan behandling än bipolär sjukdom. Andra tillstånd som också kan ge symtom som överlappar med bipolär sjukdom är alkohol- och/eller drogmissbruk. Det är inte ovanligt att man utreder flera olika psykiatriska tillstånd samtidigt för att fastställa om en person lider av ett annat psykiatriskt tillstånd än bipolär sjukdom. Men patienten kan också ha bipolär sjukdom samtidigt med en eller flera andra psykiatriska diagnoser. En betydande andel av patienter med bipolär sjukdom har fler än en psykiatrisk diagnos.
ADHD
ADHD förknippas ofta med svårigheter att skapa struktur i vardagen, koncentrera sig, rastlöshet och impulsivitet. Men det finns andra symtom vid ADHD, till exempel pendlingar i stämningsläget. Personer kan också ha svårt att hitta lagom aktivitetsnivå. Vissa personer med ADHD har svårt att komma i gång med olika aktiviteter. Andra lider av stresskänslighet och blir lätt uttröttade. Det som i huvudsak skiljer ADHD från bipolär sjukdom är debutåldern. Personer med ADHD har haft svårigheter sedan barndomen. Symtomen vid ADHD förekommer inte episoder på samma sätt, även om symtomen kan påverka olika mycket beroende på omständigheter. Episoder av uppvarvning och nedstämdhet är i regel kortare vid ADHD än vad som är vanligt vid bipolär sjukdom. Ungefär 10-20 procent av alla personer med en bipolär sjukdom har också ADHD.
Emotionellt instabil personlighetsstörning
Hos personer med emotionellt instabil personlighetsstörning förekommer också svängningar i stämningsläget, i synnerhet mellan normalt stämningsläge och nedstämdhet blandat med ångest. Ofta förekommer svårigheter att ha stabila relationer. Vissa personer har ett påtagligt självdestruktivt beteende, lider av tomhetskänslor och problem med självbilden. Ofta uppfattas personer med emotionellt instabil personlighetsstörning som impulsiva. Det som i huvudsak skiljer emotionellt instabil personlighetsstörning från bipolär sjukdom är att de affektiva episoderna är kortare än vid bipolär sjukdom. Episoderna med uppvarvning saknar ofta den starka lyckokänsla som man ser vid mani/hypomani. Medan personer med bipolär sjukdom har fungerat utan symtom under långa perioder (flera år) har personer med emotionellt instabil personlighetsstörning mer kontinuerliga besvär.
Ungefär 20 procent av alla personer med en bipolär sjukdom har också emotionellt instabil personlighetsstörning.
Ångestsjukdom
Ångest är stark oro och rädsla som kan kännas i hela kroppen. Ångest följs av kroppsliga symtom som är tecken på överaktivitet i det sympatiska nervsystemet, till exempel tryck över bröstet, en känsla av andnöd, hjärtklappning, svettning, yrsel, illamående, spända muskler, domningar och stickningar i kroppen. Detta reaktionsmönster hos människan (kamp-flykt responsen) syftar ursprungligen till att öka förutsättningarna att undkomma faror av olika slag. Dessvärre är det här sättet att reagera mindre väl anpassat för de hot och faror vi möter i dagens samhälle. Nervsystemet hos en modern människa reagerar med andra ord på samma sätt som det gjorde hos våra förfäder som ställdes inför helt andra, kanske livshotande situationer.
De flesta människor upplever övergående ångest ibland. En del får det bara någon enstaka gång. Andra kan ha stark ångest som ofta kommer tillbaka. Beroende på hur ångesten yttrar sig, i vilka situationer den uppstår och vilka typiska tankar en person har kopplat till sin ångest, kan man klassificera olika ångestsyndrom. Vanliga ångestsyndrom är Paniksyndrom, Generaliserat ångestsyndrom, Social ångest och Hälsoångest.
Ångesttillstånd hör till de vanligaste samsjuklighetstillstånden hos personer med bipolär sjukdom. Sådan samsjuklighet inverkar negativt på livskvalitet såväl som behandlingsutfall. Man räknar med att ungefär hälften av alla personer med bipolär sjukdom uppfyller kriterier för en ångestsjukdom någon gång under livet. Ångest är mycket vanligt i samband med depressioner men också mellan sjukdomsepisoder. Förekomst av ångest ökar risk för alkohol och/eller drogmissbruk som kan medföra tillfällig ångestlindring men ofta leder till återkommande eller förvärrad ångest. Risken för självmord är högre bland personer med bipolär sjukdom och samtidigt ångestsyndrom eller missbruk. Det är alltså viktigt att få hjälp med sådana samsjuklighetstillstånd.
Det finns effektiva behandlingar utformade för olika ångestsyndrom. Dessa syftar som bland annat till att öka förståelsen för hur ångest utvecklas och vidmakthålls. En viktig del av behandlingen består av att gradvis träna sig på att vara kvar i situationer som väcker ångest och på så sätt ”lära om” dysfunktionella reaktionsmönster. Man får också träna sig på att identifiera och bemöta tankar som utlöser eller tenderar att förstärka ångest. Ibland behövs strategier för att skapa ett ökat mentalt och kroppsligt lugn, exempelvis avslappning eller medveten närvaro.
Droganvändning
Det är viktigt för patienten att det klargörs huruvida det förekommer ett riskbruk, skadligt bruk, missbruk eller beroende av droger, alltså alkohol eller narkotika. Bruk av droger kan utlösa samma symtom som vid bipolär sjukdom. Det är i sådana fall viktigt att undersöka vad som började först, de bipolära symtomen eller droganvändningen. Droganvändning påverkar också effekten av vissa läkemedel. På mottagningen frågar vi därför alltid kring droganvändning. Syftet med det är att behandlingen skall blir rätt. Ungefär hälften av alla personer med en bipolär sjukdom missbrukar droger någon gång under livet. Missbruk innebär att bruket av drogen påverkar individen eller dess omgivning negativt.
Kognitiv funktion
Det är viktigt att kartlägga kognitiv funktion hos personer med bipolär sjukdom. Kognitiva funktioner är de processer som sker i hjärnan när vi tar emot, bearbetar och förmedlar information – förmågan att tänka, känna och lära. En del personer med bipolär sjukdom återfår inte fullgod funktion mellan sjukdomsepisoderna, vilket delvis förklaras av kognitiva nedsättningar. Det saknas idag tillräckligt med studier för att avgöra hur kognitiv funktion påverkas över tid.
Många personer med bipolär sjukdom beskriver svårigheter att koncentrera sig, försämrat minne och en allmän känsla av hjärntrötthet i samband med depression. Ibland kvarstår de kognitiva svårigheterna lång tid efter att man blivit frisk från de övriga depressionssymtomen, men försvinner i allmänhet till slut. Personer som är uppvarvade är mer impulsiva än vanligt, de har också svårt att koncentrera sig. De flesta personer återfår sin tidigare kognitiva funktionsnivå när de blivit friska från sjukdomsepisoder.
Vissa upplever dock bestående nedsättningar vad gäller förmågan att skapa struktur, fullfölja och avsluta sysslor/projekt, att koncentrera sig och att minnas både fakta och saker som de tänkt att göra eller har gjort. I så fall kan det finnas behov av avlastning, stöd och pedagogisk anpassning vad gäller både studier/arbete och i vardagen.
