Textilforskaren Ingela Wahlberg berättar om historiskt broderi

Hej Ingela, berätta lite mer om vem du är och vad du gör!

Jag är en riktig broderinörd och har varit det sedan barnsben. Idag är mitt intresse och min forskning som doktorand i textilvetenskap vid Uppsala universitet framför allt koncentrerad till medeltid och renässans. Jag föreläser på universitetet, på Handarbetets vänner och även ”externt”. I sommar ska jag till en kyrka i Uppland för att berätta om kyrkotextil, ett av mina favoritämnen. Just nu håller jag på att avsluta en artikel om engelska medeltida broderitekniker. Men till vardags arbetar jag på Uppsala konstmuseum.

När började du intressera dig för att sy och vad var det med broderi som fascinerade dig som ung?

Jag har sytt för hand sedan treårsåldern då jag önskat mig och fått en ask med sybehör i julklapp. Min första egna trampsymaskin fick jag vid åtta års ålder, då hade de vuxna runt mig ledsnat på att jag lånade deras maskiner hela tiden.

Jag ville förstå hur broderier syddes, speciellt de som inte beskrevs i de tidningar och böcker jag hade tillgång till. Rätt snart upptäckte jag ”gamla” broderier, i kyrkor, på målningar och liknande, den typen av broderier var sällan utförligt beskrivna i mina böcker. Dessutom var de sydda i material jag bara kunde drömma om, silke-, silver- och guldtråd på dyrbara tyger. Jag började fundera över hur de broderades och där lades nog grunden till min förmåga (och fixering!) att analysera broderier.

Vad var det för broderier du hittade då?

Det textilier jag kom nära var av förklarliga skäl mest från de senaste århundradena, helt enkelt för de fanns nära och i rätt stort antal. Allt från Nordiska museet till släktens linneskåp. Som barn gillade jag blommor och glitter så 1700-talets textilier var perfekta! Idag gillar jag fortfarande glitter men har gått från blommor till trädgårdar. Från schattersöm i silke till läggsömmar i metalltråd. Vilket inom broderiet gör att jag idag helst håller på med broderier från medeltiden och renässansen.

Berätta lite för oss om broderi på 1700-talet!

Det intressanta med 1700-talet, för mig alltså, är framför allt att de indelningar av broderier som vi än i dag i stort förhåller oss till etableras. Räknande tekniker, som korsstygn är rätt lika de vi har idag även om variationerna var större då! Bottensömmar, gärna vitt på vitt var poppis på 70-talet när jag växte upp och ibland var det bara tätheten på linnet som skilde dem från de gamla! Sådant tyckte jag var kul att upptäcka.

Vad broderade man då?

Häftiga metalltrådsbroderier i relief kommer stort under barocken men blir sirligare under rokokon och likheterna mellan dåtida mansdräkter och dagens broderade praktuniformer är mycket lika. Jösses vad jag klurade på hur man skulle få till de perfekta konturerna på metalltrådsbroderierna. Tänk om jag hade haft tillgång till alla instruktionsfilmer som idag bara ligger några sökningar bort. En sak som slog mig tidigt var hur mycket av 1700-talet som påverkade det vi idag ofta benämner allmogebroderier, ett spännande ämne som jag tyvärr hållit på alldeles för lite med.

Vilka var det som broderade under 1700-talet?

Amatörer (i ordets originalbetydelse) kommer stort under 1700-talet, eller möjligen är det först från den tiden amatörernas broderier finns bevarade. Det påståendet är egentligen rätt spännande, för att brodera så behöver du överskott. Överskott av tid och material, tillgång till inspiration och förebilder. Jag hörde tidigt talas om Albert Pärlstickare som målade Ösmo kyrka, jag är uppvuxen alldeles i närheten. Jag misstänkte att om det fanns manliga professionella brodörer under medeltiden så hade de nog inte helt försvunnit under senare århundranden. Som vuxen när jag fick tillgång till bättre böcker och började förstå hur jag skulle lära mig mer om äldre tiders broderier så bekräftades denna misstanke! Det har under många hundra år funnits proffs, både manliga och kvinnliga men man har också sytt hemma.

Hur kommer det sig att det numera är mest kvinnor som broderar då?

Det har med det där överskottet att göra. Under 17- och 1800-talen förväntas kvinnor i allt större grad ”stanna hemma” men fick inte vara sysslolösa. Galet om du frågar mig! I och med kolonialismen fick vi i Sverige allt större tillgång till andra material. Siden från Kina med Ostindiska kompanierna, den ökade importen av bomull som var så billig att den kom att ersätta det lokalt odlade linet alltmer från 1700-talet och framåt.

Generellt ökar våra textila tillgångar under 1700-talet stort även om den riktiga ökningen slår igenom på 1800-talet. Det är först när broderierna blir onyttiga som de alltmer mer kommer att förknippas med det kvinnligt onyttiga, som var under attack under 70-talet för övrigt. Jag hade som ung väldigt svårt att förstå att min farmors korsstygnsdukar var onödiga medan professorernas broderade frackkragar var statusföremål. Idag förstår jag resonemanget bakom men hävdar fortfarande att den som vill brodera ska få göra det, oavsett hur slutprodukten ser ur och varför man gör det. Brodera bör man!

Hur skilde sig proffsens och amatörernas broderier åt?

Man syr lite olika beroende på om man arbetar i en ateljé men tyngre broderier i silke och metalltråd eller om man märker sitt handvävda linne. Att märka linnet var dessutom varit viktigt, linnet var dyrbart och man behövde hålla koll på det. Man kan se monogram som en dåtida registreringsskylt, även om man inte behövde rapportera dem.

Jag skiljer på tunga och lätta broderier, tänk, sammet med reliefbroderi i guldtråd det är ett tungt broderi. Ett lätt broderi kan vara ett vitbroderi, kanske en vacker sjal i linne med broderi vitt i vitt. Om man är osäker på vad som är vad så kan man ställa frågan ”Var broderiet avsett att tvättas?” Är svaret ja, ett lätt broderi är svaret nej ett tungt broderi. Häpp!

Idag har vi extra lampor och speciella nålar när vi broderar. Vad hade man för redskap?

Dåtiden hade inte tillgång till rostfria nålar eller glödlampor. Men syr man mycket kan man ibland känna i fingrarna när man syr fel, allt sitter inte i synen! Man kanske sydde när det var så bra ljus man kunde få till och kanske var man inte heller så inte så petig.
Ett redskap som sannolikt når gemeneman under 1700-talet är sybågen/syramen (för mig är bågen rund och syramen fyrkantig). Ramarna har använts mycket länge men jag tror att de runda ramarna kommer under 1700-talet, ungefär samtidigt som tambursömmen och kedjesömmen etableras. Förmodligen hänger dessa saker ihop men jag har ingen riktig forskning att hänvisa till. Med bra nålar, sax, material, syram och lite tid så var det bara att sätta igång att brodera. Broderi var då som nu lätt att ha med sig, bara att stoppas i påsen och bära iväg. Såtillvida man inte sydde riktigt stora saker.

Något mer du vill skicka med till läsarna?

Passa på att besöka Gunnebo! 2013 var jag i Göteborg på en konferens om trädgårdshistoria, jag presenterade ett material från framför allt renässansen, broderade textilier med trädgårdsmotiv och i samband med det fick vi besöka Gunnebo. Helt fantastiskt! Vill ni se mer bilder från mitt arbete kan de kolla in #textilenerddeluxe på Instagram.

Tack Ingela – då avslutar vi som vanligt med fem snabba:

Stygn - Nedragen läggsöm
Material - löstvinnat märkgarn
Senast påbörjade broderi – en broderad skalbagge
Inspireras av – renesansens inredningsbroderier
Djur eller odjur – odjur! Kolla exempelvis in drakarna på den här mässhaken på Historiska Museet Mässhake - Sök i samlingarna (shm.se)

Ta del av Ingelas forskning

I Fornvännen 2018:4 kan du läsa om Det broderade relikvariet i Linköpings domkyrka 
Av Eva Lindqvist Sandgren & IngelaWahlberg