Denna webbplats använder teknik som troligen inte stöds i din webbläsare, därför kan vissa saker se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.
Gå direkt till huvudinnehållet

Krönika om barns skärmtid

Fotograf: iStock

Titt som tätt får påståenden om barns skärmtid stor spridning i sociala medier. I Bohusläningens folkhälsotema har man intervjuat barn och forskare. Hälsokrönikör Annemarie Hultberg ISM, reflekterar över fenomenet utifrån digitalisering i stort. Det är inte svart eller vitt, men vi behöver samtala om hur vi vill ha det.

Jag är hellre med än vid sidan av

Debatten om barns skärmtid är viktig, men stundtals alltför onyanserad. Vi lever i en allt mer digitaliserad värld som får konsekvenser för både barn och vuxna. En del av dessa kan vi behöva hitta strategier för att hantera. Det är så vi brukar få göra med det som är nytt och ovant. Och som alltid när vi i ett samhälle ställs inför stora förändringar, så är det lätt att dras med i en våg av panik och att tänka i svart eller vitt. Jag värjer mig för det!

I min yrkesroll kommer jag i kontakt med digitaliseringen, utifrån dess effekter på hälsa och arbetsmiljö. Det gränslösa arbetslivet ger både möjligheter och utmaningar som finns anledning att hantera, både som chef och medarbetare. Det kan handla om allt från att skapa en gemensam policy för tillgänglighet till ett självledarskap som får mig att genom planering och teknik vara mer fokuserad på min uppgift. Men digitaliseringen öppnar också upp för mer effektiva sätt att arbeta, om vi vågar prova. Men det förändrar vårt samspel och det behöver vi kunna prata om och tillsammans och fundera över hur vi vill ha det.

Att både barn och vuxna är alltför ”förälskade” i våra mobiltelefoner behöver man inte vara forskare för att konstatera. Och att detta får en rad konsekvenser, som vi behöver tackla på olika sätt. Vi är inga ”rö för vinden”, men vi lever i ett nytt sammanhang som vi måste ta oss an med vår samlade klokskap. Så visst finns det anledning att oroa sig över barn och ungdomars tid vid dator, mobil och surfplatta. Men låt det inte bara handla om barn och ungdomar, utan om oss alla. Naturligtvis behöver vi som föräldrar och andra viktiga vuxna hjälpa till med goda vanor, men också våga titta på våra egna vanor och prata om hur vi vill ha det tillsammans.

Min spaning som farmor är hittills att det går att locka till fantasilek i skog och berg, att leka rollekar, sitta framför brasan och småprata eller att lyssna på högläsning av en bok. Tid tillsammans med en vuxen som ger barnet sin odelade uppmärksamhet tror jag faktiskt slår det mesta! Som vuxen får jag följa med på okända äventyr, som säkert kan komma att utmana mina tidigare föreställningar. Men jag vill hellre vara MED än vid sidan av och jag vägrar släppa tron på att vi genom att prata med varandra kan hitta lösningar på nya utmaningar.

Annemarie Hultberg, hälsokrönikör

Vad säger barnen själva?

I Bohusläningen har man intervjuat barn 7-12 och deras föräldrar. Vilka regler har de kommit överens om? Vad tycker barnen? Och vilken information ligger till grund för föräldrarnas beslut.

Vad säger forskningen?

I uppslaget har man även intervjuat Emma Frans, doktor i medicinsk epidemiologi vid Karolinska institutet och känd vetenskapsjournalist samt Sara Thomée, forskare vid Göteborgs universitet som särskilt studerat unga vuxnas mobilanvändning, om vad forskningen säger och varför så skilda budskap får stor spridning i sociala medier.

 Barnens skärmtid - en fråga om förhandling, bohusläningen.se

Senast uppdaterad: 2019-03-28 11:18