Mottagningen som hjälper patienter med krigstrauman

Uppdaterad:
Publicerad:
Goran Mijaljica, porträttfoto
– Vi mäter belastningsgrad när det gäller olika symtom, till exempel ångest, depression och symtom på PTSD. Preliminära resultat visar på att majoriteten av våra patienter blir bättre efter behandlingen, säger Goran Mijaljica, verksamhetschef på Kris- och traumamottagningen.

Att uppleva ett krig innebär att utsättas inte bara för en traumatisk upplevelse, utan en rad olika. För att kunna hjälpa patienter med sådana händelser i bagaget finns Kris- och traumamottagningen.

– Ett krig utsätter en person för massa olika saker under en lång tidsperiod – därför behöver upplägget av traumaterapin anpassas för att tillgodose patientens behov, säger Goran Mijaljica, verksamhetschef på Kris- och traumamottagningen.

Något som också gör skillnad är att de flesta patienterna på mottagningen kommer från andra länder och kulturer, med ett annat språk än svenska. De kulturella faktorerna kan påverka både hur vi beskriver psykiskt mående och hur behandlare förstår det de får höra, menar Goran Mijaljica.

– I vissa fall är det därför nödvändigt att använda tolk. Det kan vara jättestor skillnad i betydelsen av olika begrepp. Patienten kanske inte använder begreppet ångest, utan i stället säger stress eller oro. Det är viktigt att vi fångar upp det då.

Vanligt isolera sig socialt

En traumatisk upplevelse kan göra att en person utvecklar exempelvis posttraumatiskt stressyndrom, PTSD. Det kan innebära att personen återupplever sina traumatiska upplevelser i form av flashbacks eller mardrömmar. Andra symtom är att hen blir nedstämd, lättirriterad, spänd och på sin vakt.

– Det är vanligt att man isolerar sig socialt och undviker allt och alla som påminner om traumat. Många vill inte ens prata om det som de har varit med om. Exempelvis kan man undvika att titta på nyheterna, för att inte se rapporter från krigsdrabbade länder. Eller undvika personer som har varit med om liknande upplevelser, för att inte riskera att prata om det som hände.

– Man kan också känna skuld för att inte ha kunnat gjort något i den situationen man befann sig i, säger Goran Mijaljica.

Vårdcentraler remitterar flest

I teamet på Kris- och traumamottagningen finns flera olika professioner representerade – såväl specialistläkare i psykiatri, psykoterapeuter och psykologer som fysioterapeut och medicinsk sekreterare.

– Vid behov kan hela teamet kopplas in i en behandling, och vi kan också lyfta ärenden på våra teammöten, om den som behandlar känner att det behövs en bedömning av någon annan profession.

De flesta som kommer till mottagningen har remitterats från primärvården; av de 313 remisser som togs emot 2019 var 228 från vårdcentraler. Andra vägar in är egenremisser och remisser från psykiatrin eller socialtjänsten.

Remisserna bedöms i ett remissteam som bestämmer om patienten ska kallas till ett första besök eller om remissen ska skickas tillbaka och patienten fortsätta vården där den befinner sig.

Bara krigsrelaterade trauman

En viktig sak att tänka på för vårdpersonal som remitterar till Kris- och traumamottagningen är att traumat ska vara till följd av krig eller tortyr.

– Ibland glömmer folk och remitterar icke-krigsrelaterade fall, men det är inte vårt uppdrag.

Personen måste också fått behandling på primärvårdsnivå, men att den vården inte visat tillräcklig effekt. Det är också viktigt att remissen visar patientens inställning till samtalsterapi.

Vid ett första besök bedömer en behandlare patientens tillstånd, symtom och motivation att genomgå behandling.

– Oftast träffas man två gånger, ibland fler, för att göra en fördjupad bedömning.

Majoriteten blir bättre

När patienten är färdigbedömd tilldelas hen en behandlare. Innan psykoterapin börjar får patienten gå i en introduktionsgrupp och får där information om trauma och PTSD.

– Vi pratar också om vad man kan förvänta sig av terapin och patienterna får berätta om sina egna förväntningar.

Behandlingstiden för en patient varierar, men i snitt varar den ett och ett halvt år från att remissen inkommit till Kris- och traumamottagningen. Mottagningen utvärderar kontinuerligt sina behandlingsmetoder, då patienterna får fylla i skattningsskalor i början och slutet av behandlingen.

– Vi mäter belastningsgrad när det gäller olika symtom, till exempel ångest, depression och symtom på PTSD. Preliminära resultat visar på att majoriteten av våra patienter blir bättre efter behandlingen, säger Goran Mijaljica.

Hjälp att inte undvika berättelsen

Genom att berätta om sina traumatiska upplevelser och om sig själv och sitt liv, inom ramarna för traumafokuserad psykoterapi, kan patienten bli av med traumarelaterade symtom eller få mindre symtombelastning. Minnen blir lättare att hantera och symtom som flashbacks, ångest och spändhet försvinner helt eller åtminstone till viss del.

– Vi som behandlare kan märka att patienten kan berätta om det man har varit med om på ett annat sätt än tidigare, till exempel att man inte undviker berättelsen; att den får plats på ens livslinje och blir ett minne och inte något som plågar en i nutiden.

– Det handlar inte om att göra det till ett ”gott” minne, men om att det kan mötas utan att behöva undvikas på alla möjliga sätt och vis.

Läs också om Kris- och traumamottagningens systerenhet Flyktingmedicinsk mottagning: Flyktingmedicinsk mottagning ger stöd till nyanlända